Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från en småfågellokal vid Göksholm i Hjälmaren. Av Knut Borg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
KNUT BORG
mera unge hördes ej av. För att fördriva tiden matade jag
ungen med mygg och flugor, som han villigt tog emot.
Äntligen efter nära en timmes väntan fick jag syn på en av de
gamla. Genom ekens lövverk såg jag den tydligt med
kikaren sittande på en grangren. Strax därpå makade sig den
andra gamla ut på samma gren. Denna var gråare än den
första. De beto varandra i näbbarna, som man ibland ser
duvor göra. Därpå försvann den sist komna, enligt mitt
antagande honan. Den, som satt kvar, studerade jag noga. Den
kraftiga näbben såg mycket egendomlig ut och underifrån
liknade den ej ungens. Den var blågrå på översidan och
ljusgrå, nästan vit under. Den svarta haklappen och tyglarna
voro mycket framträdande, för övrigt påminde färgen om en
sidensvans. När jag tyckte, att jag sett nog, ringmärkte jag
ungen och satte upp honom på en av ekens grenar, men han
drumlade genast ned i gräset igen, där han lämnades pipande
efter mat, som då han påträffades.
Tillsammans med kamrater sökte jag åter vid Göksholm
den 11 och 26 juli att finna boet. Detta lyckades dock ej till
kamraternas förtret. Stenknäckarna hade dock gott om mat
där i trakten, ty där finnas talrika vilda fågelbär, som i år
buro en rekordskörd av frukt. Ehuru visserligen stenknäckar
iakttagits långt nordligare i vårt land, torde väl dock nu
omnämnda plats vara den nordligaste hittills kända
häcknings-lokal för denna art.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
