Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några ord om gråhakedoppingen, Podiceps griseigena, Bodd., och dess variation. Av Einar Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76 EINAR LÖNNBERG
svarande hos den europeiska, men hos den andra den
amerikanska rasen.
Att den sistnämnda dock i regel har större mått på både
näbb och vinge, styrkes bl. a. av några mått, som Stegmann
vänligen meddelat om dessa dimensioner hos fyra exemplar
från Alaska. Tvenne honor ha näbblängden resp. 48 och
50 mm. och tvenne hanar ha motsvarande mått resp. 50 och
51 m. Dessa mått äro alltså utpräglat större än hos den
europeiska griseigena och överensstämma med de som i föreg, häfte
(sid. 35) angivits för grönländska exemplar av holboelli. På
samma sätt förhålla sig vingmåtten för dessa Alaska-fåglar, i
det att de äro från 191 till 197 mm. Då nu måtten av
exemplar från den amerikanska /zo/6o^///-rasens yttersta utposter
såväl i väster som i öster ej synas understiga 50 mm. för
näbben eller 190 mm. för vingen, synes den därigenom vara
fullt skild från sina släktingar i den Gamla världen, även om
den ostasiatiska rasen i vissa fall kan äga liknande
dimensioner.
Dessa tre raser bebo också var sin väl avgränsade region,
så att de i det fallet även motsvara vad man plägar beteckna
såsom geografiska raser eller underarter. Stegmann skriver
i brev till förf. härom, att även han anser det vara
»fullständigt sannolikt», att Podiceps griseigena bildar tre underarter.
Skillnaden mellan de typiska griseigena och de ostsibiriska är
ju i ögonen fallande, och vad amerikanarna angår, så kunde
man ju a priori antaga, att de ej äro identiska med sibirierna,
fortsätter han. Av det som i föreg, häfte (sid. 36) sagts om
gråhakedoppingarna från Kamtschatka, framgår ju också, att
de, ehuru närmaste grannar, så att säga, till amerikanarna,
äro mycket väl skilda även från dem, som leva på Alaska.
Detta styrker artens tredelning i avsevärd grad.
I början av denna berättelse har gråhakedoppingens
utbredningshistoria i vårt land omnämnts. Därav har framgått,
att det först är på senare tid, som den blivit bofast här.
Enstaka exemplar ha kanske träffats redan på 1700-talet, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
