Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några ord om gråhakedoppingen, Podiceps griseigena, Bodd., och dess variation. Av Einar Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA ORD OM GRÅHAKEDOPPINGEN OCH DESS VARIATION 1 7
den var okänd för Linné. Hans lärjunge Sparrman har
lämnat det första meddelandet om gråhakedoppingen i svensk
litteratur, i det att han i sitt arbete »Museum Carlssonianum»
(1786) givit en god bild av en ung fågel med rödbrun hals,
men med den vitaktiga strupen ännu mörkstrimmig från
ungdräkten. Det är dock ovisst, om detta exemplar varit av
svenskt ursprung, ty många utländska fåglar ingingo i
presidenten von Carlssons samling. Möjligt kan det dock vara,
ty i Gmelins upplaga av Systema Naturae (1788) uppgives
gråhakedoppingen förekomma i Danmark. I varje fall måste
den ha varit ytterst sällsynt här. Även skäggdoppingen
måste också ha varit ganska sällsynt på den tiden.
Visserligen gjorde Linné bekantskap med skäggdoppingen redan,
då han som ung student studerade sin välgörare Olof
Rudbeck d. y:s fågelplanscher, men i sina föreläsningar, som höllos
vid seklets mitt, säger han, att den är rar, och någon vidare
kännedom om den synes han ej ha haft. I mitten av
1800-talet förekom skäggdoppingen ännu blott sparsamt i
Götaland, och man kan säga, att den stora invandringen och
förökningen inträffade först under seklets senare hälft.
Svart-hakedoppingen lärde Linné känna genom en sin lärjunge,
som var från Österbotten, där denna fågel fanns. Det är
ganska ovisst, om den fanns i Sverige då. Först omkring
mitten av förra seklet vet man, att den häckade på Gotland
och Öland, och i början av detta sekel började den att breda
ut sig till ett allt större antal sjöar på Sveriges fastland. Den
svarthalsade doppingen har ju som bekant för endast ett
fåtal år sedan invandrat till södra Sverige och blivit bofast
där. Smådoppingen har också, så vitt man vet, ej häckat
sedan någon särdeles lång tid i vårt lands södra delar.
Sålunda kunna vi med stöd härav frestas att säga, att hela
doppingfamiljen är sent inkommen hit. Denna
invandringshistoria är ju ganska intresseväckande. Man skulle då kunna
tro, att dessa fåglar först nu inkommit hit så långt efter
sedan inlandsisen smält bort och organiskt liv undan för
undan funnit bättre möjlighet att trivas och utvecklas. Detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
