Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några ord om gråhakedoppingen, Podiceps griseigena, Bodd., och dess variation. Av Einar Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
EINAR LÖNNBERG
är dock ej förhållandet. Det finnes nämligen faktiska bevis
för, att doppingar funnits på den skandinaviska halvön redan
en gång efter istiden, men åter försvunnit.
I Dansk Ornithologisk Tidsskrift för 1908 omtalar A. W.
Brögger, att vid Viste på Jäderen i sydvästra Norge i ett
stort stenåldersfynd påträffats en hel del fågelben. Dessa
blevo undersökta av en den förnämsta auktoritet på detta
område, nämligen den danske zoologen Herluf Vinge, och
han konstaterade, att bland dem också fanns ben av
skäggdopping och gråhakedop p i ng samt antagligen även av
svarthalsad dopping. Dessa bens förekomst på dylikt sätt
ådagalägger, att de ej varit tillfälliga gäster utan tillhört den
då normala faunan, alldenstund de kunnat vara föremål för
stenåldersfolkets jakt och fångst och ingå i dess kost. Det
ifrågavarande fyndet härstammar från den period, som för
västerhavets del karakteriseras av en viss mussla, Tapes, så
att man talar om Tapestiden. Den är samtidig med
Littorina-tiden i Östersjön och anses sträcka sig ungefär mellan 4,500
och omkr. 2,000 år f. Kr., då ett klimat rådde, som var
avsevärt varmare än vårt nuvarande. Då dessa doppingar funnos
i Norge är det sannolikt, att de skulle ha funnits i Sverige.
Lyckligtvis finns också härifrån ett liknande bevis. Docenten
Gertz i Lund har nämligen omtalat, att han i Sote mosse i
Skåne gjort ett fynd av en skalle av skäggdopping, som
hittades i sådant läge, att den bör ha härstammat från slutet
av stenåldern, d. v. s. omkr. 2,000 år f. Kr., då ännu ett varmt
klimat rådde. Sedan inträdde en klimatförsämring, som anses
ha börjat omkr. 1,000 år f. Kr., och förhållandena blevo
småningom så förändrade, att doppingarna ej längre kunde trivas
utan helt försvunno från de skandinaviska länderna. De
trängdes undan mot söder eller sydost för att först på senaste tid
kunna återvända. Måhända ha även därvid medverkat några
klimatiska faktorer.
Doppingfamiljens utbredning visar även i andra länder
många egendomliga drag, som kanske vid ett annat tillfälle
skola kunna belysas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
