Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några ord om halvspäckhuggaren, Pseudorca crassidens Owen. Av Einar Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några ord om halvspäckhuggaren,
Pseu-dorca erassidens Owen.
Av
Einar Lönnberg.
r 1846 beskrev den engelske anatomen Richard
Owen fossila lämningar av en tandval, som
funnits i Lincolnshire Fens, en stor mosse i
östra England. Den betraktades som en utdöd
djurart, besläktad med tumlaren, och fick
namnet Phocaena erassidens, varvid
artnamnet skulle hänsyfta på de tjocka tänderna, som utgjorde
ett kännetecken till åtskillnad från den förmodade
släktingen. År 1861 i november visade sig i Kielerbukten en
flock av tandvalar. En av dessa blev dödad där och
tillvaratagen för museet i Kiel. Följande år träffades såväl
vid danska som svenska kuster döda tandvalar, som
sannolikt tillhört samma flock och ej hittat ur de trånga
farvattnen. Det är också ganska troligt, att de ej funnit
passande föda i tillräcklig mängd. Det första svenska exemplaret
fanns nära Malmö den 31 maj 1862 och tillvaratogs där, men
enligt av Lilljeborg mottagen uppgift hade man under
föregående vinter sett en död tandval vid Limhamn, vilken
misstankes ha varit densamma, som sedan drivit ett stycke längre,
innan det strandade. Under hösten samma år drev en annan
av samma slag i land vid Båstad. Skeletten av dessa båda
kommo till Lunds Museum, under det att ett tredje exemplar,
som strandat vid Ystad samma år, fick lämna sitt något
ofullständiga skelett till Uppsala. I slutet av sommaren 1862 hit-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
