Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några ord om halvspäckhuggaren, Pseudorca crassidens Owen. Av Einar Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
EINAR LÖNNBERG
tades ett fjärde exemplar landdrivet på Hallandskusten nära
Falkenberg1, varigenom även Göteborgs Museum erhöll en del
skelettrester av samma art. Samma sommar funnos även tre
exemplar i Danmark, nämligen 2 vid Själland och 1 vid
Mid-delfart på Fyn. Med stöd av detta material visade den danske
zoologen Reinhardt (1863), att denna tandval tillhörde samma
art, som av Owen beskrivits på lämningarna i botten på den
engelska torvmossen2, men att den representerade ett eget
släkte. Detta utredningsarbete var dock förenat med åtskilligt
besvär, såsom Reinhardt berättar. Först fick han genom
en tidningsnotis reda på, att en »9 alnar lång» tandval strandat
i aug. vid Asnæs. Att döma efter beskrivningen trodde han,
att det var fråga om en späckhuggare och företog därför inga
åtgärder. Tre veckor senare fick han emellertid av en
händelse se en tand av djuret, som en studerande tillvaratagit.
Det blev honom då klart, att det ej var någon späckhuggare,
och han beslöt att göra sig närmare underrättad och söka
rädda det, som kunde finnas kvar. Detta var emellertid ej så
lätt, ty kadavret hade huggits i stycken, t. o. m. skallen var
huggen mitt itu, och alltsammans hade nedgrävts inom ett
rätt stort område. Det lyckades honom dock att få tag i
brottstyckena av skallen och en del ben. Ehuru detta ej var
tillfredsställande, och ej heller några närmare underrättelser
om tandvalens utseende kunde erhållas, fick han dock här en
värdefull upplysning, nämligen att en liknande val drivit iland
vid Refsnæs fyr och att man av denna blott kokt trän av
späcket och sedan grävt ned kadavret vid stranden.
Reinhardt begav sig då till platsen och lyckades även bärga
skelettet av detta exemplar, som var något mindre än det andra,
nämligen 14 fot. Med stöd av det material, som han sålunda
lyckats samla, blev det klart för Reinhardt, att de
strandade tandvalarna från Danmark voro identiska till arten med
1 Detta exemplar omtalas i den zoologiska litteraturen från »Holland»
genom en ej ovanlig förväxling av Halland och Holland.
2 1921 fanns i en närliggande mosse 2 andra skelett av samma art,
vilka beskrivits av Garrod i Proc. Zool. Soc. 1925. Härigenom bekräftades
Ytterligare identiteten med den ännu levande arten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
