Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anteckningar om skogslämmeln, Myopus schisticolor. Av Einar Wirén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I oo
EINAR WIRÉN
modligen har denna väderlek pius rikedom å mat även
inverkat fördelaktigt på hälsotillståndet bland de smågnagare,
vilka haft sitt hemvist i eller inflyttat till sådana gynnade
områden. Odisputabelt är, att skogslämlarna där genomlevat en
liten högkonjunktur, varvid deras kända förökningsförmåga
resulterat i väl utvecklade kullar och slutligen en
individrikedom ej obetydligt överstigande den vanliga. Lämlarna ha ej
varit de enda smärre gnagare, vilka vetat att utnyttja de
lämpliga terrängerna, andra för rovdjur och rovfåglar mera
smakliga arter ha samtidigt ökat där i antal och lockat
kött-ätarna efter sig. Jakten har därvid i mycket växlande grad
också drabbat lämlarna, vilkas myskdoft visserligen ofta
skyddar dem ifrån att bliva helt uppätna men icke på långt när
lika ofta från att bliva dödade. En egendomlig verkan! Tack
vare alla dessa omständigheter ha emellertid så många av de
små lämmelliken blivit liggande å stigar och vägar i närheten
av djurens boplatser, att vi människor äntligen kunnat
konstatera, att lämlarna finnas här. Skogslämmelns förekomst i
Lungsunds socken sensommaren och hösten 1935 är ingen
tillfällighet, nej, den tillhör denna trakts fauna, och alla de
insamlade lämlarna äro infödda Lungsundsbor och ej
utsocknes individer från någon lämmelvandring.
Lungsunds-stammen av släktet Myopus har lokalt visat en rätt kraftig
ökning och blivit observerad, det är alltsammans. Mera därom
något längre fram i denna uppsats.
R. Collet skriver i »Norges Pattedyr»: »Paa grund av
dens skjulte Levemaade i de store Skove» —–-Och vidare:
»Skov-Lemænen har sit Tilhold i Gange i Mosdækket under
Rødder og nedfaldne Træstammer. Under Yngleaarene
foretager den korte Udvandringer fra Skovenes Yderkanter, og kan
herunder tildels træffes, hvor Naaleskoven er noget opblandet
med Løvskov, især av Birk og Asp, eller endog, som helt
vild-farende, i de nærmeste Agre eller Enge.» Collets
beskrivning av skogslämmelns uppehållsorter i Norge är i detta
sammanhang värdefull för bedömandet av djurens
anpassningsförmåga. Såsom i det föregående blivit framhållet, ha näm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
