Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anteckningar om skogslämmeln, Myopus schisticolor. Av Einar Wirén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I oo
EINAR WIRÉN
även nötskrikor senare förgripa sig på av andra djur dödade
lämlar, om de få rätt på sådana. Tillsammans ha ungefär 170
döda lämlar anträffats. Endast en av alla dessa har
omkommit genom drunkning, samtliga de övriga ha blivit ihjälbitna.
Skadorna ha därvid blivit av högst olika omfattning. Å en
del spårades endast obetydliga märken efter bettet, som i
allmänhet endast drabbat främre delen av kroppen, andra
återigen ha blivit bitna och därefter tuggade och illa krossade.
Vidare ha flera varit huvudlösa, varvid huvudet varit mycket
skickligt, jämnt och fint avtaget. Förutom lämlar hittade jag
en skogsmus och en näbbmus stympade på detta sätt. En
del lämlar hade blivit utav med huvud och framben, under
det att återstoden förefallit alldeles orörd eller i några få fall
varit starkt söndersliten framtill i sårkanterna. Av
sårskadornas växlande beskaffenhet vågar jag för min del just icke
draga några slutsatser om förövaren av våldet, enär en och
samma individ liksom även skilda individer av en rovdjursart
säkert kunna tillfoga skador av betydligt varierande natur.
När katterna roade sig med lämmelfångst, behandlade de
sina små offer allt efter tycke och smak. Somliga katter
nöjde sig med lämmelns huvud, andra togo förutom huvudet
även frambenen och en katt brukade tugga hela djuren o. s. v.
Mätta katter dödade lämlar mera av ohejdad vana och läto
dem ligga, där de expedierat dem, eller också buro de hem
dem och förärade dem till husbondfolket. Kanske det
förekommit, att en hungrig katt fullständigt ätit upp en eller
flera lämlar.
Vid Mossviken syntes allt emellanåt exkrementer av räv
och grävling. Rävens mörka, ej sällan till stor del av finare
hårmassor bestående exkrementer kunde mycket väl ha
innehållit skogslämmelhår, under det att grävlingens ljusare, med
havreagnar späckade fabrikat föreföllo för tillfället mera
oskyldiga. Jag förmodar, att varken räv eller grävling skulle
genera sig för att nypa till och döda en lämmel, som de
er-tappade, men att de i likhet med katterna behandlade
läm-larna med hänsyn till sin hunger och individuella uppskatt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
