Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anteckningar om skogslämmeln, Myopus schisticolor. Av Einar Wirén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTECKNINGAR OM SKOGSLÄMMELN 111
ning av skogslämmeln som födoämne och att även dessa
rovdjur läto åtskilliga lämlar bliva kvarliggande på stigar och
vägkanter. Säkert är, att jag hittat flera lämlar å platser,
där jag under de senaste 12 åren varken sett katter eller
kattspår.
De lämlar, som av mina medhjälpare och mig hittats
liggande döda, ha alla legat öppet. Detta tyder på, att vi
näppeligen funnit några av de lämlar, som hermelinerna eller
små-vesslorna dödat, ty de båda vesselarterna äro kända för stor
benägenhet att släpa med sig och gömma även sådant byte,
som de ej genast ämna förtära.
En skogslämmels framdel tyckes ur kulinarisk synpunkt
vara någorlunda acceptabel för flera arter gnagarätare, under
det att lämmelns mellersta och bakre del endast torde
godtagas i nödfall. En tidig morgon fann jag i en tät
skogsdunge nära Mossviken två lämlar med hela framkroppen borta
— mycket slarvigt avriven — förmodligen av någon mindre
uggla.
Bevis saknas för att kattugglor ha tagit huvudet av
lämlar, men de elegant halshuggna lämlarna ha likväl allesamman
legat å kattugglans jaktrevir, å vilka nog mindre ugglor icke
jaga särdeles flitigt.
Lämlarna äro, liksom så många andra gnagare, icke alls
eller helt obetydligt i rörelse vid »fult väder» och hålla sig
stilla vid hastiga temperaturfall och starka regn, det var lätt
att konstatera i höstas. Hade vädret under natten varit gott,
kunde man vara viss om att hitta en eller flera döda lämlar
under dagen, men efter en våt eller plötsligt kall natt fick
man så gott som alltid söka förgäves.
Om skogslämmelns utseende skriver R. Collett i »Norges
Pattedyr» bl. a. följande: »Mørkt skifergraa, Undersiden
ube-tydelig lysere; en utydelig rødbrun Piet over Lænden.» . . •
»Farven er næsten ens til alle Aarstider og hos begge Kjøn ...»
Söker man skaffa sig en uppfattning av ett djurs färg med
ledning t. ex. av uppstoppade exemplar, som man har
möjlighet att studera på närmaste håll, bliva färgintrycken sällan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
