Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smärre meddelanden - Fynd av islandsknipa, Bucephala islatidica, i Jämtland - Några intressanta drag ur mesarnas liv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
smärre meddelanden
141
som denna art med full visshet träffats i vårt land. Kinberg
omnämner visserligen i sin fortsättning av Sundevalls arbete över
de svenska fåglarna tvenne föregivna fynd av islandsknipa i
Sverige, men då han själv betecknar båda såsom osäkra, det ena
t. o. m. som »mycket osäkert», torde de riktigast böra lämnas ur
räkningen. Från Norge omtalar Collett tvenne fynd, nämligen
ett från Varanger 1848 och ett från Vårdö 1851. Det är det
enda man känner om arten från detta land. Från Finland och
Danmark finns ingen iakttagelse av denna art, och för det övriga
Europa föreligga blott enstaka uppgifter om fynd i Belgien och
i Valencia, Spanien. Två sägas ha skjutits vid Shetlandsöarna.
Från Färöarna finns däremot blott en osäker uppgift om ett
honexemplar, som skulle ha skjutits i okt. 1883.
På Island är denna art, såsom namnet säger, inhemsk och
allmän. Därjämte häckar den även på Grönland samt är i
Nordamerika utbredd från Labrador till södra Alaska. Den förekommer
dock blott sparsamt inom större delen av detta stora område med
undantag för trakterna kring norra delen av Rocky Mountains (till
norra Colorado), där den säges vara mera vanlig. Till sitt
levnadssätt synes den likna den vanliga knipan. Islandsknipan häckar
också helst i ihåliga träd och nyttjar gärna hål gjorda av
hackspettar liksom vår knipa. Där skog saknas, får hon söka boplats
i hål i strandbrinkar eller under stenar. På Island tager hon sig
ofta boplatser i hus eller torvskjul uppförda för fåren och kallas
därför »husönd».
De fåglar, som flytta bort från Island över vintern, styra mest
sin kosa mot sydost till Storbrittanien o. s. v., men denna knipa
flyttar ej alls och det är därför som de europeiska fynden äro så få.
Det skulle vara mycket intressant, om möjligen den vid Östersund
iakttagna hanen hade sin hona med och fortplantning ägde rum
(ev. också med en hona av vanlig knipa). Då nu alla andfåglar
äro fridlysta i Jämtland, skulle det möjligen kunna bli något
resultat därav. Red.
Några intressanta drag ur mesarnes liv.
Konstnären J. Aug. Hedin, Överlida, känd för sitt mycket
värdefulla och framgångsrika arbete till främjande av fågelskyddet
i vårt land, har ställt följande meddelande till tidskriftens
förfogande.
En av JUF:s ringmärkare, Algot Andersson, Gössby,
Spe-keröd, Bohuslän, fann sommaren 1935, att ett Par talgoxar byggt i
en av honom uppsatt holk. När honan lagt 8 ägg, blev hon märkt
med Riksmuseets ring Z. 2778. Hon blev då liksom litet
snar-stucken över denna uppmärksamhet och flyttade över till en annan
holk, där hon lade n ägg. Till den första holken flyttade i
stället ett blåmespar, och honan av dessa nyinflyttare lade, utan
att företaga någon ommöblering, 5 ägg därstädes. Det fanns
sålunda nu 13 ägg i boet. Trots olyckstalet kläcktes ur denna
sammansatta kull 8 talgoxar och 4 blåmesar, vilket ju måste räknas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
