Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några faunistiska notiser från Kristinebergs Zoologiska Station. Av Einar Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
faunistiska notiser från kristinebergs zoologiska station 195
det finns inga övergångar mellan dem varken i färg ej heller i
storlek. Blåklintmaneten är alltid mycket mindre än utvuxna
brännmaneter. Dess disk är vanligen blott 6—12, sällan och ej
i Bohuslän 15 cm (ehuru i litteraturen omnämnes t. o. m. 20 cm.).
Även när bränntrådarna äro oskadade, synas de ej vara mera
än 50—60 cm. långa. I dylika fall märker man, att även
blåklintmaneten kan brännas, ehuru den därav åstadkomna
smärtan är rätt ringa och vanligen helt försvunnit efter någon
halvtimme.
Den vackra blå färgen hos Cyanea lamarcki är i någon
mån gåtfull till sin natur. Den löses ej i vanliga
lösningsmedel för färgämnen, såsom aceton, metylsprit, äter o. s. v
och är sålunda ej någon förening med något carotinämne, som
så många andra färger hos lägre djur. Ett carotinämne finnes
dock hos denna manet, nämligen i könsorganen, som lämna
en svagt gulaktig lösning i aceton. Då det gula färgämnet
sedan överförts i kloroform på vanligt sätt, erhålles ett
spektrum, som visar banden 458 m ji och 487 m jj.. Härigenom
antydes närvaron av xanthophyll i ringa mängd.
Den egentliga brännmaneten, Cyanea capillata, som ofta
bringar större obehag till badande och fiskande genom sina
skarpt brännande trådar, blir vida större än den blå. Dess
skiva uppgives kunna ha en diameter av ända till 50 cm.
Detta mått (t. o. m. än större uppgivas) torde dock ej uppnås
i våra vatten. Färgen hos denna manet varierar i gult och
rött. De otrevliga bränntrådarna, som ofta till förtret fastna
på fisklinor och draggtåg, äro ofta m. 1. m. röda. Denna
manet, som eljest är så vanlig i Bohuslän, syntes till en början
ej alls till i sommar. Ett första enstaka exemplar såg jag
driva förbi stationen den 20 juli. Frånvaron av ett sådant
visserligen ej önskvärt, men dock regelbundet och talrikt
uppträdande djur måste väcka en viss undran, och man frågade
sig, vad orsaken därtill kunde vara. Det var intet ovanligt i
vattnets salthalt eller dylikt, som gav något uppslag. Man
uppställde olika hypoteser, utan att våga anse någon av dem
tillfredsställande. En sådan var, att brännmaneternas från-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
