Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ornitologiska anteckningar från en Ölandsresa. Av Rune Bollvik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ornitologiska anteckningar från en ölandsresa 22 1
rödspovar, dvärgmåsar, svarttärnor och annat fint, därför var
Knisa en tröst att ta till, ty där skulle ju allt detta finnas.
Från Möckelmossen antecknades till sist ett ganska stort
antal brunanddrakar samt en stjärtanddrake och ett
gravand-par i flykten.
Den 4 juiii. Först på e. m. voro vi vid Borgholm. Ett
missöde med en av cyklarna hade inträffat och tvingade oss
att slå läger invid landsvägen för att klara upp felet nästa
dag vid dagsljus.
Den 5 juni. På morgonen voro vi nere i slottsskogen.
Samma mångstämmiga fågelsång nu som vid det tidigare
besöket. Vi trängde fram genom hagtornssnåren med
dödsförakt och väntade ständigt att få se någon liten boklump bland
virrvarret av snåriga grenar. Vår möda spilldes icke förgäves.
Jag fann mig plötsligt stå framför en liten, mycket ljus
bo-korg ganska öppet i ögonhöjd i ett hagtornssnår —
bastardnäktergal. Fågeln tryckte hårt med endast näbben synlig
över bokanten. I boet lågo de vackra äggen, fem till antalet
och nylagda. Det verkade slarvigt byggt. Ytterst grova,
vissna grässtrån, som liknade bast och förlänade åt boet den
ljusa färgen. En bit av tidningspapper fanns där också.
Invändigt fint gräs och mörka fjädrar. Vi funno vidare ett
bo-finkbo med fyra ruvade ägg av den blå typen i en cembratall
och ett taltrastbo med fyra nylagda i en hagtornsbuske l^m.
över marken.
På e. m. fortsatte vi norrut mot Alböke, för att övernatta
någonstans vid Vakmossen och samtidigt se, om denna hade
något av intresse att uppvisa. Strax söder om Alböke kyrka
stannade vi vid åsynen av två vipungar på en alvaräng vid
landsvägen. Franzén tog ringarna och sprang mot dem, jag
stannade på vägen och följde ungarna med kikaren. På detta
vis gick det mycket lätt att märka dem. Här hörde vi
kärr-snäpphanens utdragna surrande och antecknade vidare flera
par större strandpipare, några par rödbenor och minst två
par ljungpipare. En vipunge var redan flygfärdig.
i solnedgången voro vi framme vid Äleklinta nära land-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
