Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ornitologiska anteckningar från en Ölandsresa. Av Rune Bollvik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 20
rune bollvik
föregående. I södra änden växte ung planterad tallskog; i
övrigt öppna stränder runtom. I norra änden vass med
obligatorisk skrattmåskoloni. Storspov hörde vi här ett tag, och
detta gladde oss, särskilt som vi ej hört den ordentligt
tidigare på ön. Flera arter av släktet Anas antecknades.
Gräsänder, en flock om fyra årtor, varav en hane, och två
sked-anddrakar sågos vid skilda tillfällen. En stjärtandhona
simulerade som vanligt skadad för att klara ungarna bland
tuvorna. Vid Fröslunda by urskilde vi även backsvalor bland
hussvalorna, som flögo fram över vattnet. På strandängen
låg i en tuva ett gammalt andbo, som att döma av dun och
äggskal tillhört skedand. I mossen simmade sothöns och
flera svarthakedoppingar. Iakttagna arter för övrigt äro:
gul-ärla, tofsvipa, strandskata, större strandpipare och rödbena.
Under vägen över alvaret efter rundvandringen fastnade vi ett
tag för ett par oroliga ljungpipare.
Nästa anhalt var Möckelmossen. Det var ganska sent på
e. m., när vi lämnade cyklarna och gingo upp mot västra
sidan. På långt håll fingo vi se något vitt på vattnet och
kikaren övertygade oss om, att det var en knölsvan. Förgäves
spanade vi dock efter ännu en, som skulle gjort, att man
kunnat börja tala om häckning. På vattnet nära vassen i
mossen lågo sothöns och tre svarthakedoppingar. En ensam
något mindre dopping med smalare hals fordrade en närmare
undersökning med kikaren. Det var en svarthalsad. Medan
jag betraktade denna, kom den tredje, gråhaken, simmande
inifrån vassen. Två nya bekanta! Gråhaken höll till inom
ett begränsat område och att häckning icke var utesluten
visade detta, att en svarthakedopping, som närmade sig genast
motades bort. Som det var omöjligt att vada ut och ingen
båt fanns att tillgå, kunde vi tyvärr ej få fastställt, hur
därmed förhöll sig. En smula misslynta trots allt återvände
vi till våra cyklar, sedan vi beslutat att fortsätta vår färd till
Borgholm och därifrån till Knisa mosse, som hägrade för oss.
Ännu hade ingen mosse varit, som jag föreställt mig med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
