Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Natt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag kan ej, bör ej kalla mig din like;
makt till att mana fram dig har jag haft;
men hålla kvar dig - nej, då svek min kraft.
O, denna stund, som gav ett himmelrike,
hur stor, hur liten då jag kände mig!
Men grymt ljöd budet: människa, du vike
tillbaka på din mörka stig!
Vad skall jag fly? vad lärdom bida?
Bör jag väl vika för min trånads tvång?
O, vi må verka eller lida,
det hämmar blott vår levnads gång.
Ett främmat ämne mer och mer fördärvar
vår andes härligaste arvedel;
när denna världens goda man förvärvar,
så nämns det bättre lögn och gyckelspel.
De känslor, som ge liv och skänka oss en himmel,
förfrysa, ack, i denna världens vimmel.
Förr mätte fantasin i dristig flykt
oändlighetens krets i hoppfull spänning;
nu har hon i en vrå sitt näste byggt,
då fröjd på fröjd förgås i tidens bränning.
Djupt ruvar sorgen i ditt hjärta
och verkar mången hemlig smärta,
i oro vaggar hon och stör din frid, ditt hopp,
i ny förklädnad jämt hon träder opp,
som gård och grund, som barn och maka,
som eld och vatten, gift och stål,
du bävar för ett kast, som icke når sitt mål,
begråter ständigt det du aldrig måst försaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
