Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Natt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag lik en Gud? Djupt känns det i min själ:
jag liknar masken under vandrarns häl,
som finner sin förintelse och grav
uti det stoft han närde sig utav.
Stoft är ju väggen där, som hög och smal
med hundra hyllor slår om mig ett fängsel,
stoft allt det skräp, en värld för mott och mal,
som fyller denna kvava cell till trängsel!
Vad kan jag finna här till andens väl?
Och skola tusen böcker mig förklara,
att mänskan överallt är kvalens träl,
att här och där en lycklig torde vara?
Vad gnisslar du till mig, du tomma huvudskål?
Ack, att din hjärna, villad som min egen,
sökt sanningskär din väg med dagens ljus till mål,
men fann en skymning svekfull och förtegen!
Du gamla redskap, ack, jag hånas ju
av dina valsar, byglar, rör och deglar;
jag stod vid porten, nyckelen var du,
ditt ax är krusigt nog, men lyfter inga reglar.
Naturen, mörk på ljusan dag,
en oupplöslig gåta ruvar;
vad för din ande ej hon yppar av sin lag
avpressas henne ej med hävstång eller skruvar.
Dig, gamla redskap, som jag ej försökt,
blott som ett minne av min far jag hyste.
Du gamla dragvals, du har varit rökt,
så länge på mitt bord en dåsig lampa lyste.
Långt bättre slösa bort det lilla som man fått
än stå av detta lilla tyngd och bunden!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
