Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Promenad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hennes mor far se dem, och som de lysa
för gummans ögon, så börjar hon rysa.
Jo, hon har väderkorn, hon är klok!
Hon rotar jämt i sin bönebok
och luktar med en näsa så van,
om en möbel är helig eller profan.
Hon vädrade nog på ring och ked,
att dem var föga välsignelse med.
Hon ropade: »orättfånget gods
gör själen, mitt barn, så svår till mods;
vi ägna det här åt den helga Guds moder,
då fägnar hon oss med mannafloder.»
Margret hon hängde läpp så smått,
hon tänkte: man granskar ej häst man fått,
och den har omöjligt ett gudlöst sinn,
som smugglade skrinet så fint hit in.
Men modern hämtar en präst på stund,
han ser på skrinet och slickar sin mund
och tycker, att skämtet är ganska gott.
»Den sig besegrat har seger fått,»
så föllo hans ord, »men ingen klage,
att kyrkan skulle ha dålig mage!
Hon har ju ätit hela riken,
men är ändå efter mera fiken.
Go’ vänner, en orätt mammon kan tjäna
som smältbar föda kyrkan allena.»
FAUST.
Men allmän är den rätten dock:
en kung och en jude smälter den ock.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
