Faust och fauststudier / Promenad (1915) Author: Viktor Rydberg, Johann Wolfgang von Goethe - Tema: German literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Promenad.

FAUST går tankfull fram och tillbaka. MEFISTOFELES kommer.

MEFISTOFELES.

Vid all förhånad kärlek! Vid helvetets härar och herre!
Ack, funnes ett mera sataniskt, då kunde jag svära dess värre!

FAUST.

Vad nu? Vad sveder dig för flamma?
Slik uppsyn såg jag aldrig i min dag.

MEFISTOFELES.

Jag ville djävuln måtte mig anamma,
om icke djävuln vore jag.

FAUST.

Har du i huvudet fått getingbon?
Det kläder dig att spela dårhushjon.

MEFISTOFELES.

Margretas juveler, tänk dig då,
dem har en präst lagt klorna på.

142

Hennes mor far se dem, och som de lysa
för gummans ögon, så börjar hon rysa.
Jo, hon har väderkorn, hon är klok!
Hon rotar jämt i sin bönebok
och luktar med en näsa så van,
om en möbel är helig eller profan.
Hon vädrade nog på ring och ked,
att dem var föga välsignelse med.
Hon ropade: »orättfånget gods
gör själen, mitt barn, så svår till mods;
vi ägna det här åt den helga Guds moder,
då fägnar hon oss med mannafloder.»
Margret hon hängde läpp så smått,
hon tänkte: man granskar ej häst man fått,
och den har omöjligt ett gudlöst sinn,
som smugglade skrinet så fint hit in.
Men modern hämtar en präst på stund,
han ser på skrinet och slickar sin mund
och tycker, att skämtet är ganska gott.
»Den sig besegrat har seger fått,»
så föllo hans ord, »men ingen klage,
att kyrkan skulle ha dålig mage!
Hon har ju ätit hela riken,
men är ändå efter mera fiken.
Go' vänner, en orätt mammon kan tjäna
som smältbar föda kyrkan allena.»

FAUST.

Men allmän är den rätten dock:
en kung och en jude smälter den ock.

143

MEFISTOFELES.

Strök in både spänne, kedja och ring,
som vore det alls ingenting,
och tackade, som om han fått
en korg med hasselnötter blott,
men gav dem till lön all himlens frid.
De kände sig så uppbyggda därvid.

FAUST.

Och Margaret?

MEFISTOFELES.

Kan icke sitta still,
hon vet ej vad hon skall och vill,
tänker på smyckena dag och natt,
men mer på givaren än hans skatt.

FAUST.

Min älskades sorg är också min.
Fort, skaffa nya smycken in!
De förra voro just icke rara.

MEFISTOFELES.

För herrn är allt en barnlek bara.

FAUST.

Gör som jag sagt, och det på stund!
Tag hennes grannfru i förbund!
En djävul vare det med besked.
Fort hit med ringar och gyllne ked!

144

MEFISTOFELES.

Min nådige herre, hjärtans gärna!

(Faust går.)

Ja, slika galningar förmå
att slunga måne, sol och varje stjärna,
till ögonfröjd för hjärtats tärna,
som en raket upp i det blå. (Går.)