Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skog och berghåla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skog och berghåla.
FAUST (ensam).
Du, höge ande, gav mig allt, ja allt,
varom jag bad: ditt anlete i eld
du vänt till mig, ej fåfängt, ty du gav mig
den härliga natur till kungarike,
kraft till att fatta, kraft att njuta henne.
Ej blott ett häpnande och kallt besök
tillstadde du; du unnar mig att skåda
djupt in i hennes barm som i en väns.
Och varelsernas rader leder du
förbi mig, lär mig känna mina bröder
i stilla lund och snår, i luft och vatten.
När stormen far i skog med brus och brak,
och jättetall på grannens grenar störtar,
slår dem i kras och krossar nabostammar -
dovt gensvar dånar kullen till dess fall -
då för du mig till trygga hålan, för mig
in i mig själv, och se, då öppna sig
mitt eget hjärtas djupa, dolda under.
Och stiger för min syn den rena månen
så blidkande på fästet, ser jag sväva
från fjällens branter och ur fuktig lund
en fornvärlds silverskepnader in till mig
att mildra mina tankars stränga lust.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
