Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur sorgespelets andra del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Svunna äro vakans stunder:
sorg och glädje, allt har flytt.
Känn en nyfödd hälsas under!
Tro den nya dag som grytt!
Dalar grönska, kullar svälla,
skugga sig till lundars frid,
åkerns silvervågor välla,
böljande mot skördetid.
Se mot ljuset! Varje hinder
faller för din andes val!
Len är bojan, som dig binder,
spräng då sömnens lätta skal!
Våga tveklös du, när mängden
står i rådlös tröghet still!
Allt den ädle kan i längden,
som förstår och kraftigt vill.
(Väldigt dån förebådar solens uppgång.)
ARIEL.
Hör! vad gny från Timmars skara!
Dagen föds vid underbara
toner, andehörbart klara!
Österns portar rassla, braka,
Foibos’ eldhjul prassla, knaka...
O, vad dån oss ljuset bragt!
Lurar och trumpeter skalla;
flyn! vi bländas, dövas alla
av det oerhördas makt!
Den ljusdallrande etern förnimmes av alferna
som dövande klang: de ila att gömma sig i stenar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
