Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur sorgespelets andra del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
löv och blommor. Faust vaknar och ser, hur
solljuset, som bländande överstrålar bergens toppar,
i mildrad glans sänker sig från fjälltrappa
till fjälltrappa, från säteräng till säteräng, tills det
i brutna färger genoniskimrar vattenfallet, där det
störtar ned i dalen. Medan morgonens röster kalla
honom till liv och dåd, varder honom denna syn
till ett naturens insegel på det rön han gjort, att
ett mänskligt öga ej uthärdar det eviga ljuset, och
att vi äga livet endast i färgat återsken.
Utan givet mål, men med djupaste längtan att
finna ett, som ger innehåll och värdighet åt människolivet,
går han nu att fresta andra vägar, sedan
han i skapelsens skönhet undfått det dop hon
mäktar giva till andens förnyelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
