Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur sorgespelets andra del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hur majestätiskt vän hon dallrar för min syn!
Ack, bilden skiftar... Formlöst brett och tornat upp,
likt fjärran isberg, dröjer molnet österut
och speglar bländvitt flydda dagars djupa hug.
Dock svävar ännu vid mitt änne och mitt bröst
en töckenstrimma, ljus och smekande och sval.
Hon flyter hop... O, hägrar du för tjusad syn,
min förstlingsfröjd, mitt saknade, mitt högsta väl?
Ur hjärtats djup dess arlaskatter välla fram:
min gryningskärlek tyder hon i spänstig flykt,
den brådförnumna, knappt förstådda första blick,
som, när den fasthölls, överglänste varje skatt.
Till andlig fägring stegrar sig den hulda bild,
hon löser ej sig upp, hon stiger i det blå
och drager hän med sig det bästa av min själ.
Mefistofeles infinner sig. En avgörande stund
är nu inne. Han måste kasta Faust i vägen den
starkaste av alla frestelser, om han ej vill tappa
sitt vad med Herren. Under sin luftfärd har Faust
skådat jordens riken och deras härhigheter. Vad
om den stoltaste av alla kronor skulle smycka hans
panna? Om varje dag gjorde honom till medelpunkten
för de myriaders blickar, som vimla i en
ofantlig huvudstad, och lade för hans fötter allt vad
människan kan njuta av makt och sinnesfröjd?
Mefistofeles vädjar rent ut till storhets- och njutningslidelsen,
överlämnande åt Faust själv att
mantla dessa skröpligheter med ädla syften för
mänsklighetens bästa. Han, som mer än sina samtida
tänkt över statens ändamål, varför skulle icke
han, lika väl som de ömkligaste tronkrävare i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
