Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur sorgespelets andra del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hastigt nedtryckt, flyktigt lugnad,
dålig sömn och usel hugnad -
så beredes han, vid denna
stämning fängslad, till Gehenna.
Faust tillbakaslår hjähtemodigt demonen, som
släcker hans ögons ljus i harmen över att ej mäkta
lamlägga hans ande. Men då hans yttre värld
svartnat, tändes i den inre en dess klarare låga.
Är icke den ädle mannens oegennyttiga strävan
ett mål för sig, även utan framgång och utan
vinning för släktet? Försaka ej endast ära och
eftermäle, utan ock tanken att hava gagnat andra!
Försaka allt, som ger arbetet glädje, och arbeta
ändå! En för människoförståndet otillgänglig makt
har lagt denna verksamhetens oro i din själ. Följ
då din kallelse utan hopp om lycka! Lyd ditt
samvete, även om teologernas gud och hela den
värld, som vilar i yttre stadgars hägn, bryta staven
över dig! Du har då, i trots av allt, levat ett människan
värdigt liv.
Men knappt är denna ståndpunkt vunnen, förrän
övervunnen*. Den blinde gubben, som kan
intet övervaka, ser i och genom sin blindhet, att
en allmän-vilja måste samverka med hans egen,
* Jämför A. Th. Lysanders: »Faust: en själshistoria
efter Goethes sorgespel. jemfördt med flera idédramer»
(Stockholm 1875), ett arbete, varmed Faust-diktens
förklaring tagit ett avgjort steg framåt, i det
Lysander funnit och ådagalagt, vad som undgått även
skarpsinnige tyske Faust-tydare, att hjältens andliga utveckling
icke ändrat med den heroiska självtillräcklighetens
och den rastlösa idéens evangelium.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
