Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Wagner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
II.
Wagner.
Nog minnas vi litet var från vår skolgång
stunder, då vi med saknad vände oss bort från
träna, som skuggade lekvallen, för att i ett kvavt
skolrum deklinera mensa eller konjugera doceo.
Luften var så frisk, himmelen så blå, vallens
grönska så mjuk att tumla i. Även om läxan var
väl inhärd, ljöd dock tornklockan med hemsk
klang, när hon bröt det heliga samkvämet mellan
våren och ungdomen. Vi kunde i sådana ögonblick
nästan ha frågat och svarat med Faust:
Och frågar du, vi hjärtat slår
så ängsligt här och utan hopp.
vi kval, som du ej själv förstår,
fördämma dina pulsars lopp?
O, från den värld oss Skaparn gav,
från livets fröjd i solens sken
har du stängt in dig i en grav
bland stoft och kvalm och dödes ben!
Ja, det var dödes ben, köttlösa knotor från
benranglet av romerskt liv, som den bleke, i ett
stelnat språks regler och undantag bortkomne,
under formalismens ofantliga skräplast krökte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
