Faust och fauststudier / Utgivarens efterskrift (1915) Author: Viktor Rydberg, Johann Wolfgang von Goethe - Tema: German literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Utgivarens efterskrift.

Sysslandet med Goethes Faust utgör i Viktor Rydbergs verksamhet i viss mån bindeleden mellan det äldre och det yngre skedet av hans diktning.

Vid början av 1860-talet sade han för långa tider romanförfattandet och skaldskapet farväl, och flertalet av de dikter, som 1863 trycktes i 1864 års »Flora», torde redan ett par år hava legat i hans portfölj. Hans sysslande med teologiska och kulturhistoriska spörsmål förde honom på andra stigar. Men innerst inne bodde dock alltid skalden, och författaren till »Medeltidens magi» (som dessutom sysslade med ett aldrig fullbordat arbete »Djävulens historia»), fann särskilda beröringspunkter med Faustskepnaden och kom att grubbla mycket över Mefisto. Så sökte han sig till den store tyske mästarens dikt och fattade tidigt beslutet att tolka den till svenskan och att kommentera den. Under en vistelse å Ljungskile sommaren 1866 tillkommo betydande delar av översättningen. Han skriver i ett brev från denna tid: »Fet blir

365

man icke av saltvatten, bergvandringar och översättningskrångel med Faust.»

Första synliga resultatet av detta arbete voro de Bilder ur Goethes Faust, vilka, rikt belysta av översättningsutdrag, lästes i Ny Illustrerad Tidning 1867, n:o 24, 25, 27 och 28, och om vilka mera nedan.

Sedan sysselsatte honom under slutet av 1860-talet och början av 1870-talet »Faust» esomoftast.

Omsorgsfullt omarbetade och putsade Rydberg sin tolkning, och ett par gånger torde översättningen av första delen hava helt och hållet omskrivits, innan den erhöll den form, vari Rydberg, 1876, ansåg sig kunna framlägga den store mästarens dikt. Redan året därförinnan - 1875 - hade Rydberg i Svensk Tidskrift infört skildringen »Ur andra delen av Goethes Faust», vilken liksom de tidigare bilderna ur Faust var isprängd med tolkningsprov.

Till en andra upplaga av första delen, som utgavs - ånyo genomsedd - 1878, fogades nu även denna redogörelse för skaldeverkets senare del, vilken i övrigt på enstaka punkter återupprepar synpunkter och uttryck från de första »bilderna» ur Ny Illustrerad Tidning.

Dessa första »Bilder ur Goethes Faust» återgivas emellertid här, dock i en form betydligt skiljaktig från den de ägde vid det första framträdandet och även något olika den redaktion, som undertecknad framlade i den samlade upplagan 1897 och dess särtryck.

Rydberg har nämligen upprepade gånger

366

sysslat med deras omarbetande. Först skedde det 1872 - under hans mest utpräglade språkrensningsperiod -, och därvid medhann han omarbeta de tre första kapitlen, som äro de viktigaste. Sedan upptog han ånyo arbetet samtidigt med fullbordandet av översättningen vid 1870-talets mitt och hade för avsikt att samla till ett helt en serie uppsatser om »Faustgossen», »Faustmannen», »Doktor Wagner», »Mefistofeles», »Margareta» tillsammans med referatet i Svensk Tidskrift av andra delen och en redogörelse för hela verket.* Men han avbröt detta arbete, och särskilt kom aldrig Margaretakapitlet till stånd.

Då jag år 1897 utgav Faust och Faust-studier hade jag blott, utom de tryckta uppsatserna i Ny Illustrerad Tidning, att tillgå spridda fragment av den senaste omarbetningen, och jag sökte av materialet sammansätta ett mosaikartat helt. Sedan har jag emellertid under sysslandet med levnadsteckningen funnit den sammanhängan-

367

de omarbetningen av de tre första kapitlen från 1872 och har kunnat tillgodogöra mig den - i st. f. den första texten - på de ställen, där de nyare fragmenten lämnade mig i sticket. Dock hava ojämnheter i språkligt avseende icke kunnat undvikas; omarbetningarna härröra nämligen från Rydbergs strängt puristiska tid. I enstaka fall har jag ansett mig böra ersätta vissa ord, som nu skulle förefalla de fleste läsare obegripliga eller åtminstone försvåra tillgodogörandet av innehållet, med de i den ursprungliga texten använda eller med andra, som Rydberg eljes nyttjat i motsvarande fall. Det är nämligen uppenbart, att Rydberg själv fann det hänsynslösa språkrensningsarbetet tröttsamt och övergav det; svårigheterna därmed torde just ha vållat, att den innebördsrika omarbetningen av Fauststudierna icke fullbordades.

Huru sammansättningen skett framgår av följande översikt, därvid I betecknar den första, tryckta texten, II de tre omskrivna kapitlen från 1872 och III de senare fragmentariska omarbetningarna.

Första kapitlet: Inledningen till och med Mefistofeles' tal ur II; från orden »Som man hör stöder Mefistofeles» till slutet ur III.

Andra kapitlet: helt och hållet ur II.

Tredje kapitlet: Första stycket till slutorden »lutad i handen» ur III (två olika fragment) andra stycket från »Ett gärningsdigert» till slutorden »dialektiken idéernas» ur II; tredje stycket från »Men en yngling» till »och dödens dal» ur III; slutet från »Har du, min läsare» ur II.

Fjärde kapitlet: Första avdelningen med skildringen av de olika vandrarne ur III; nästa stycke

368

från »Det är ej långt» till orden »Faust våndas under byfolkets vänskapsyttringar» ur I; återstoden av detta stycke till stjärnan ur III. Sedan stycket från »Faust lockar det tvetydiga kräket» till stjärnan ur I; slutet från »Ett rum, vars välvda tak» ur III.

Femte kapitlet är ett fragment ur III, som i manuskriptet är något längre än här meddelats; men det uteslutna innehåller endast början till en skildring av Mefistofeles' samtal med studenten.

De anförda verserna äro ändrade efter den slutgiltiga tolkningen.

Dessa »Bilder ur Faust» utgjorde, i viss mån, förberedelser till själva den stora tolkningen, vilken är en av vårt lands största översättarebragder och som med fog betecknas såsom »ett oförgängligt verk, glänsande icke blott av lånat utan även av eget, inre ljus». I dessa randteckningar till tolkningen har Rydberg lämnat djupa karakteristiker av de tre huvudfigurerna med ständiga blickar på samtidens förhållanden, och ingenstädes framträder satirikern Rydberg så lyckligt som i skildringen av Mefisto och Wagner, karakteristiker av utpräglad tendens. För teckningen av Faust - särskilt dennes gosseålder - har Rydberg tydligen hämtat ej så litet ur sitt eget inre. I viss mån är denne »Faust» tillika en självkarakteristik av 1860-70-talens Viktor Rydberg.

November 1909.
KARL WARBURG.

* En gemensam vän till oss båda skrev till mig från Göteborg i april 1875, då Rydberg avslutat översättningen (som likväl senare genomgick en överarbetning):

»Rydberg tänker på ett arbete, som han själv säger kommer att bliva det 'läsligaste' av allt vad han skrivit och som man kan ana varder något ypperligt. Det skall vara färdigt om ett halvår och heta 'Mefistofeles'. Det skall utgöra karakteristiker av de i Faust förekommande karaktärerna. Så vill han t. ex. i 'Faust som ung' teckna idealet av en yngling, som han säger. Men Mefistofeles blir huvudfiguren. Du har kanske läst 'Bilder ur Goethes Faust' i Ny Illustrerad Tidning för 1867. Det är kärnan till arbetet, fast detta kommer att tagas utförligare och djupare.»