Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skare voro dermed tjente och belåtna; men ehvad uti denna
del mig kunde förestå, blefve dock uti Sveriges häfder
dygden och äran min lott.”
Här efter debatterades något om konungens hat emot
friheten, emot personlig säkerhet och rättigheter, emot
Rådkammaren, Collegier och ordning uti administrationen och
slöts med dessa konungens egna ord:
”Que voulez vous monsieur le maréchal? J’ai un fils,
je lui trouve un génie borné, et lui crois de la faiblesse
dans le caractère; je lui dois le soin d’affermir son avenir ”
Härmed slöts denna conférence, och grefve Fersen
bortgick med denna fasta öfvertygelsen, att inom kort och
under loppet af påstående riksdag, en våldsam revolution
förestod, likt den märkvärdiga år 1772.
Den 17 Februari 1789, då konungen kallade ständerna
till plenum plenorum på Rikssalen, utgör första akten af
det sorgespel, som slutade på masquerad-balen i operahuset
den 16 Mars 1792. Förenings- och säkerhetsaktens
införande, som genom adelns förödmjukande på Rikssalen
skulle förberedas, var despotismens föregångare.
Grefve Fersen berättar härom i korthet:
”Hans Maj:ts tal var vändt mot adeln uti de onådigaste
och strängaste uttryck och förebråelser af kallsinnighet för
fosterland, af otrohet och stämplingar emot Riket, af
förakt för konungens bud och begabbande af de 3 respectiva
ståndens nit och trohet emot fosterlandet; androgs ock,
såsom ett bevis derpå, att den hedervärda borgaremilicen,
som nu vårdade kongl. familien och Stockholms stad, blifvit
af adeln föraktad och förklenad; att adeln lagt hinder emot
krigets utförande och ännu sökte under riksdagen att lägga
hinder i vägen för dess lyckliga fortgång, genom
tidsut-drägt med mera.”
”1 synnerhet innehöll talet ett häftigt utbrott emot mig,
kammarherren Carl De Geer och herr de Frietzky. Emot
mig anförde konungen att regeringslystnaden hade alltid
ledt min tilltagsenhet; att jag sträckt den så långt, att
skaka dess faders krona och att min djerfhet sträckte sig^
äfven nu att vilja röra hans, och stäcka spiran uti hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
