Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
både Frankrike och England lade förbundet, kort efter dess
afslutande, uti glömskans arkiver.
Motståndet retade både konungen och grefve Horn,
och första missnöjet brast ut emot riksrådet grefve Tessin,
genom öfverste-marskalks-embetets förlust, det konungen
honom afhände.
Enligt regeringsformen kallades ständerna till riksdagen
1726. Riksrådet Horn blef vald till landtmarskalk genom
stor pluralitet. \
Denna riksdags hufvudämne var utrikes ärender och
förföljelser.
Hela Europa tog del i den politiska sammansättning
emellan Frankrike och England, som likvisst var byggd
på så svigtande grunder, att den ej kunde ega verkande
kraft eller bestånd. Kejsaren och Spanien förstärkte deras
förbund genom kejsarinnan Catharina, som då regerade
efter dess gemåls czar Petters död 1725.
Uti riksdagen och rådkammaren utöfvades alla de
intriger och öfvertalningsmedel, dessa hof i Sverige kunde
åstadkomma. Franska ministern marquis de Brancas och
engelska envoyén Points å ena sidan; ryske ambassadören
Knäs Dolgurucki, kejserliga envoyén grefve Freitag och
holsteinska ministern general Reichel å andra sidan, sparade
ingen list, att mota hvarandras underhandlingar. Åtskilliga
tryckta skrifter utspriddes både med och mot. Ryska
ambassadören Dolgurucki gaf tillkänna sin kejsarinnas
benägenhet, att göra någon sacrifice till mera förmån än
Ny-stadtska freden innehöll för Sverige. Deraf uppkom uti
holsteinska partiet det öfverdrifna hopp och rykte, om
återfåendet af alla Sveriges förlorade provinser på ryska
gränsen. Holsteinska ministern vågade ock framkomma med
propositioner om Sveriges skyndsamma biträde till
Hol-steins och Schleswigs återtagande från Danmark, hvilket
blef afslaget.
England, för att hota Ryssland med sina vapen och
imponera på sina motståndare och Sverige, sände en flotta,
under amiral Wagers befäl, uti Östersjön, som sades skola
betäcka Sveriges stränder, då de det intet behöfde.
Kejsarinnan af Ryssland utrustade häremot en flotta af 50 se-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
