Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
modadt blef hans ränteri inventeradt, der brist förefanns.
Han begärde sex timmar att denna ersätta, då han efter
lag hade pliktat 40 procent. Det afslogs. Han fördes i
fängelse; blef dömd till döden. Konungen leutererade
domen till schavottering på alla torg, evigt fängelse på
Marstrand och confiscation af all hans egendom.
Konung Fredriks drift uti politiska saker var dock
mindre häftig; hans kärlek för fröken Taube var ensam
rådande uti hans hjerta. Alla andra angelägenheter voro
osmakliga för hans vällustiga begär. Grefve Horn väckte
honom väl som oftast med parti-intressen, men dvalan följde
straxt derpå.
Landtgrefvens af Hessen, konungens herr faders död,
fordrade konungens närvaro uti Hessen, för att emottaga
regeringen öfver sina arfländer. Enligt grundlagen kunde
konungen ej resa utur riket utan ständers samtycke.
Rik-sens ständer sammankallades och gåfvo deras samtycke till
resan.
Grefve Horn blef för tredje gången landtmarskalk. Han
råkade här uti ett oförmodadt bekymmer. Enligt
förenings-akten var det drottningens rätt, att tillträda regeringen
under konungens frånvaro; men grefve Horn, som gjort ett
löfte, att aldrig träda i rådkammaren med drottning
Ulrika, bjöd till att stänga henne derifrån. Han kastade uti
konungens sinne en bekymmersam omtanka om faran för
fröken Taube, att under konungens frånvaro öfverlemnas i
drottningens våld; han utspridde, genom sina förtrogne, uti
allmänheten, att Rådet borde förestå riksstyrelsen,
hvar-utinnan friheten funne mera säkerhet. Men drottningen
påstod sin rätt, och förmådde icke allenast att konungen
satte sig på hennes sida, utan ock tillvitade grefve Horn
hans tilltagsenhet, och ökade detta hans ovänners antal.
Detta ovarsamma försök banade vägen till greive Arvid
Horns fall. Menighetens röst fick starkare \jud emot
honom; nationen började ledsna, att se en och samma man
styra både konung, råd och ständer. Afunden och
misstankan förenade sig emot lyckan, som så länge åtföljt hans
tjenstelopp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
