Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det måtte svenska arméen intet vidare företaga, jemte
försäkran å kejsarinnans vägnar och ambassadörens garanti,
att Sverige skulle oförtöfvadt erhålla, hvad det lofvadt varit.
Hade svenska arméen varit i full styrka, försedd med
munition för folk och gevär, med kanoner och nödigt
tillbehör och uti en årstid, då opereras kunde, så hade varit
oförsvarligt, att ej nyttja den bestörtning, oreda och
tvekan, som Elisabeths revolution åstadkom uti Ryssland; men
då oöfvervinneliga hinder framställdes emot
krigsoperationer och ingen subsistence uti Wiborgs län var att tillgå,
antog grefve Lewenhaupt, uppå goda skäl, kejsarinnans
anbud om vapenhvila, under hvilken freden och vänskapen
mellan Sverige och Ryssland skulle afhandlas och
återställas. Detta rapporterades till konung Fredrik; arméen
fick kontra-ordres och grefve Lewenhaupt, med det hos
sig hafvande infanteri, intog sin förra ställning omkring
Fredrikshamn. Grefve Lewenhaupt affardade genast till
Petersburg en vid arméen varande fransysk officer och
ambassad-cavalier, chevalier de Crépi, hvilken af
ambassadören grefve St. Severin uti Stockholm var medsänd, att
nyttjas vid tillfälle af lycklig framgång med ryska
revolutionen. Denne framförde bref till marquis de la Chétardie,
hvilka yrkade på Sveriges förmåner vid detta tillfälle. Här
begick generalen grefve Lewenhaupt ett betydande och
ovarsamt okunnighetsfel, som antog ett stillestånd utan att
utstaka tiden då det skulle upphöra. Han lät leda sig af
sitt hj ertelag, som var utan svek och som oftast hos
honom qväfde förståndet och eftertankan.
Tidningen om den väntade lyckliga revolutionen
uppväckte en ogemen glädje uti Stockholm och uti Sverige.
Ministéren och hattarne smickrade sig med det gladaste
hopp om en lycklig och hederlig snar fred. Baron v.
Nol-ken nämndes genast att afgå till Petersburg, att afsluta
freden; modet växte och det talades ej mindre än om alla
de förlorade provinsernas återställande till Sverige.
Under allt detta hade kejsarinnan Elisabeth låtit komma
sin systerson, hertig Carl Petter Ulrik af Holstein, från
dess residens Kiel, till sitt hof.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
