Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deras djerfhet och förklarat, att de förtjente till lifvet
straffas. Den holsteinska stormen lugnade efter hand,
sedan allmänt bekant blef, att hertigen var uti kejsarinnan
Elisabeths våld; men olydnaden och indisciplinen blef qvar
i arméen och fattade djupa rötter.
Fredsnegotiationen tog ej den väg, man uti Sverige
hoppades. Kejsarinnan proponerade att utvidga Sveriges
gräns på finska sidan, dock med undantag af Wiborg, att
ersätta Sveriges alla krigsomkostnader och, jemte freden,
sluta ett subsidie-förbund.
Dessa anbud voro långt skilda från prinsessan
Elisabeths förut gifna löften och på hvilka ministéren och rikets
ständers sekreta utskott byggt en äfventyrlig krigsplan.
Ovarsamheten och krigsyran hade förmått sekreta
utskottet, vid riksdagens slut 1741, att lemna konungen och
Rådet ett testamente, som innehöll de vilkor, på*-hvilka
freden med Ryssland, under deras frånvaro, skulle slutas;
hvilka kortligen innefattade hela Finland, Ingermanland,
Estland och Lifflands återställande.
Kejsarinnan Elisabeths fredsproposition blef af
konungen, uti Rådkammaren, till öfverläggning företagen.
Riksrådet och.kanslipresidenten grefve Gyllenborg, som väl
insåg, att på krigets fortsättande intet var att vinna, yrkade
med all möjlig drift på antagandet af kejsarinnans
proposition; men riksrådet Akerhjelm, med några tillgifna, satte
sig deremot. Han åberopade inga andra skäl, än rikets
ständers föreskrift, som utstakade tydligen vilkoren. Grefve
Gyllenborg lade förgäfves uti öppen dag, huru konjunkturen
förändrat sig: genom Willmanstrands slag, genom Carelens
förlust, genom arméens försvagande och brister, genom
kejsarinnans brutna löften, genom drottning Ulrikas död
och genom ett förestående successionsval, som kunde
medföra Danmarks fiendskap. Detta oaktadt förenade sig
plu-raliteten uti Rådet med konungen och riksrådet Akerhjelm,
till fredsvilkorens afslående. Kammarherren och
kansli-junkaren baron Carl Scheffer, som förde protokollet vid
detta tillfälle, frågade riksrådet Akerhjelm, sedan cessionen
var förbi, hvarföre han afstyrkt freden, då krigets
olyckliga påföljder för Sverige voro handgripliga. Han fick der-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
