Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett bekymmersamt försvarsämne. Riksrådet grefve
Gyllenborg, som intill krigets början agerat offensivt emot förra
ministéren och mössorna, stod nu sjelf till ansvar inför den
flock af nationen, som varit af honom och hattarne
undertryckt. Allmänna missnöjet, så bland stånd som stater,
verkade uti alla provinser vidriga val af mössor till
riksdagsledamöter. Pluraliteten förklarade sig öfverallt emot
ministérens önskan och afseenden.
Ofverste-löjtnanten baron von Ungern-Sternberg, en af
gamla ministérens starkaste förespråkare och ifrigaste mössa,
blef vald till landtmarskalk med en oväntad röstpluralitet.
Oeftertänksamheten hos mössornas hufvudmän verkade, att
de mindre bevakade preste-, borgare- och bondeståndens
sammansättning; hvaraf hände, att grefve Gyllenborg
behöll uti dessa stånd någon influence och motvigt.
Landtmarskalken hade, uti sina ungdomsår, ej blifvit
undervist uti studier; saknade ock nu de kunskaper, som
dess innehafvande embete äskade. Han hade vunnit
anseende bland adeln, genom en häftig och dristig talegåfva,
men mindre städad och grundlig, än tjenlig att reta och
uppelda sinnena. Ifver och häftighet utmärkte hans lynne.
Han var alltid den förste, att tända elden bland adeln och
i alla saker; men ock den förste, att bära vatten till dess
släckande. I öfrigt en ärlig man, men styrd af fördomar.
Han öppnade riksdagen med ett tal inför thronen, på adelns
vägnar, deri han parafraserade grefve Tessins hållna
landt-marskalkstal vid 1737 års riksdag. Han nyttjade samma
ord och uttryck, men uti en satirisk mening och till helt
annan bemärkelse. Grefve Tessin var då hemkommen och
hade intagit sitt rådsembete, som honom år 1741 af konung
och ständer blef uppdraget.
Landtmarskalken, de afsatta riksråderne och mössorna
hotade ministéren och hattarne med förföljelser och
undergång. Intet mindre omtalades, än att taga grefve Carl
Gyllenborgs och allas deras hufvuden, som varit vållande
till kriget. Hade de mindre hotat och nyttjat pluralitetens
ifver, innan arméen hemkom från Finland, hvartill tiden
från Augusti till Oktober månad lemnade fullkomligt
utrymme, så torde många hufvuden blifvit afhuggna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
