Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig på afstånd från honom och hans sak; somliga af
fruktan för eget tilltal, somliga af riksdagsintriger för egna
afsigter och somliga af otacksamma hjertan.
Grefve Lewenhaupts journaler, conceptordres och
bref-växlingar voro i så stor oordning, att dess advokat Faggot
ej kunde reda sig uti dessa handlingar, utan tillhjelp.
Generalen anmodade för den skull sin vän, hvars lycka
han befordrat, grefve Hans Henrik von Liewen, som under
kriget var hans förste generaladjutant, att utreda dess
papper, som tjente till dess urskuldande. Men denne grefve
föregaf sig af så många hinder vara öfverhopad, att han
"omöjligen det kunde. Ingen ville lägga handen vid en
sak, som alla ansågo förlorad. Baron Ulrik Scheffer, som
varit den yngste flygel-adjutanten hos generalen, hade nog
ädelmod, att sig dertill erbjuda och verkställa hvad härtill
var till görandes.
Kommissionen visade ock generalen Lewenhaupt nog
motvilja, i det att, ehuru han ej för förräderi var anklagad,
och ännu satt arresterad uti sitt hus, det blef förbjudet att
ingen fick besöka honom, undantagandes hans två söner
Charles Emil och Adam, samt hans måg, ryttmästaren
Casimir Lewenhaupt., Dessa, för att lätta deras faders
sorgbundna dagar, anställde om aftnarne en liten coiicert af
få instrumenter; men denna ofullkomliga sinneslisa blef af
kommissionen äfvenledes förment och förbjuden.
Hattarne och ministéren beklagade generalernes olycka,
men gjorde intet mera till deras räddning. En del sågo
denna sak med kallsinnighet, och funno sin räkning vid,
att se all nationens hämdlystnad vara spänd emot grefve
Lewenhaupt, Buddenbrock och generalitetet.
Min broder, öfverhofjägmästaren Carl Fersen, fåndricken
vid gardet Carl Sparre och generalens söner, sökte
öfver-tala generalen att rymma; de hade ock fattat dertill en
plan, i samråd med general Sander, som bodde ofvanpå
general Levenhaupts rum, uti samma hus, bakom
Riddar-holmen. Saken var väl anlagd, men generalen kunde ej
dertill förmås. Han litade på sin oskuld, på sitt hj ertelag
för ära och fosterland och kunde aldrig förmås att tro,
det hans blod skulle äskas af ett upplyst och billigt folk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
