- Project Runeberg -  Riksrådet och Fältmarskalken m. m. Grefve Fredrik Axel von Fersens Historiska Skrifter / Första delen. Annotationer och anecdoter öfver drottning Ulrika Eleonoras och konung Fredrik den I:s tidehvarf /
155

(1867-1872) [MARC] Author: Axel von Fersen With: Rudolf Mauritz Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

men dénne svarade: ”Jag har intet att göra med hans själ
och dess salighet; men i morgon kl. 9 shall hufvudet ligga
för hans fotter.” Öfverståthållaren baron Fuchs’ omåttliga
och ilskefulla stränghet gick så långt, att han befallde det
skulle generalen med blacken föras på schavotten och
af-lifvas, som likväl ej tillätes med den gröfsta ogerningsman.
Det hade ock skett, om intet en ung kapten Hastfehr, som
tog emot arrestanten, att eskortera honom till
executions-stället, hade låtit sända efter en smed, emedan
stadsvaktmästaren vägrade lyda, och låtit slå blacken af foten.
Slottsfogden, som hade öfverståthållarens ordres, protesterade
mycket häftigt deremot; men kaptenen svarade: ”Sedan
grefve Lewenhaupt är af mig emottagen, svarar jag för hans
person, och tager jag ordres hvarken af eder eller eder
öfver ståthållare; för hvad här gör es, skall jag göra redo i
sinom tid;,jag för öfverståthållaren eller han för mig.”

Likasom general-löjtnanten Buddenbrock, undergick
general Lewenhaupt sitt hårda öde med andäktig beredelse,
med lugnt sinne och osviklig behjertenhet. Ingen svaghet
utbrast, intill sista ändalyckten; tvertom, när general
Lewenhaupt kom till spetsgården, gick han omkring till de
officerare han kände, och tog med fullkomlig
förståndsnär-varo afsked af dem; besynnerligen tackade han kapten
Hastfehr, som befriat honom från dess bojor, då han
ändt-ligen kom till öfverste-löjtnant Hastfehr och räckte honom
handen, drog denne sig tillbaka, hvarpå generalen med
leende min sade: ”Min käre Hastfehr, I kunnen med all
trygghet taga denna hand, hon vanhedrar eder intet” Efter
en kort och andäktig bön, lade han sitt hufvud på
stupstocken. Hans döda kropp blef ock äf skarprättaren
be-.grafven bredvid general Buddenbrocks.

Uti det näst derpå följande ridderskapets och adelns
plenum anmälde kapten Hastfehr sitt förhållande med grefve
Lewenhaupt. Hela staden var uppeldad mot
öfverståthållarens oförsynta och barbariska stränghet; populacen
äfven-ledes. Det stridde emot deras religionsöfvertygelse och
tvärt emot bruk, att ej lemna rådrum åt en brottslig, till
dess själs välfärds besörjande. Det stridde ock emot adliga

Fersen.- Hist, skrifter. 13

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:04:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/favfhiskr/1/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free