Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
maning hos engelska envoyén om rymmarens utlemnande,
kringrändes envoyéns hus med 300 man garde och
konungen lät generaladjutanten grefve Liewen utfordra Springer.
Envoyéen protesterade mot våldsamheten och begärde
konferera méd de uti Stockholm varande fremmande
sändebud; men då med hotelser rymmaren utfordrades,
öfver-lemnade envoyén honom till grefve Liewen.
Påföljden blef ett långvarigt brouilleri med England.
Envoyén Guidekens afreste från Stockholm utan att taga
afsked; svenska missionen i England upphörde, och
af-sändes inga ministrar å ena eller andra sidans hof, förr än
år 1764.
Springer blef dömd att mista äran; stod på schavotten
och gick till Marstrand på behaglig tid, hvarifrån han några
år efter rymde till England.
Riksråderne Åkerhjelmf Arvid Posse, Wrangel och
Lagerberg (riksrådet Cronstedt dog före riksdagen) blefvo
tilltalade uti secreta utskottet för bankosaken, och af riksens
ständers förordnade kommission för deras rådslag uti
Springerska saken. Egentligen syftade hattarnes beifrande åt
riksrådet Åkerhjelm, såsom hufvudman för mössorna, och
den der gjort sig fruktad, afundad och hatad; och genom
sin votering uti rådet, under finska kriget, hindrat
antagandet af kejsarinnan Elisabeths fredsförslag, kort efter
dess upphöjelse på thronen.
Riksrådet Åkerhjelms förhållande uti bankofrågan var
oeftertänksamt och ledande till farliga påföljder för rikets
kredit och finansställning. Principen att unde* riksens
ständers frånvaro missvårda bankoverket, som allt sedan 1664
var förnämsta drif-fjädern till penningerörelsen, och uti
hvilket trenne stånds egendom var förbunden, genom deras
garanti — borde väcka ständernas uppmärksamhet och
misstroende mot denne rådsherre, som vid detta tillfälle tycktes
mer hafva följt sitt agg mot ett rådande parti, än sin
vishet och sin kärlek för fosterlandet.
Principalatsfrågan var ej mindre öm för rikets ständer.
Hade principalatsrättigheten blifvit stadgad, dit riksrådet
Åkerhjelm tycktes syfta, så hade ock rikskonstitutionen,
till sin väsendtligaste del varit omskapad, och Sveriges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
