- Project Runeberg -  Riksrådet och Fältmarskalken m. m. Grefve Fredrik Axel von Fersens Historiska Skrifter / Andra delen. Annotationer och anecdoter öfver konung Adolph Fredriks och drottning Lovisa Ulrikas tidehvarf, från och med år 1743, till slutet af 1756 års riksdag /
124

(1867-1872) [MARC] Author: Axel von Fersen With: Rudolf Mauritz Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Omöjligt var, att frälsa dem genom flykten. Deras
fängelser voro väl, med galler och bommar, försedda och inom
samma hus, der kommissionen hade sitt säte. Utom 50
man med officerare af artilleriet, till kommissionens och
arrestanternes bevakning, hade grefve Brahe och baron
Horn en officer i deras rum, som dagligen ombyttes;
dessutom var det under ljusaste årstid.

Allt detta ökade Hennes Maj:ts oro. Intriger kunde
här ej hjelpa, ej heller böner; icke desto mindre blef jag
en morgon uppkallad till Hennes Maj:t, då jag fann Henne
uti ömkansvärdt tillstånd. Sorg och gråt förställde Hennes
ansigte och betog Henne målföret. Efter något stillatigande
å båda sidor, utbrast Hon uti bevekligaste böner för grefve
Brahe och marskalk Horn, och ålade mig, att så begå, det
deras lif måtte förskonas. Detta samtal var ett af de
svåraste tillfällen jag upplefvat. Hennes bedröfvelse och de
olyckliges öde, uppväckte hos mig de ömmaste känslor;
men jag skulle här välja, att smickra Drottningen med ett
fåfängt hopp eller ock tala hvad sant vore. Jag valde det
sednare, och sedan jag med all rörelse och uppriktighet
beklagat Drottningens och de olycklige hefrarnes tillstånd,
föreställde jag, att det vore att handla förrädiskt och
oförsvarligen emot Hennes Maj:t, om jag smickrade och lofvade,
det jag omöjligen kunde åstadkomma; att Riksens ständers
sinnelag, med hela stadens, ja ända intill grefve Brahes
och marskalks Horns fordna vänner, var stäldt till
bestraffning utan skonsmål, och att ingen dödlig kunde, uti denna
stund, deri verka någon ändring. Hon svarade, sedan hon
under någon tystnad utgjutit tårefloder: ” Je vous suis obligée
de la sincérité avec laquelle vous m’avez parlé, et je crois
en ejfet, quHl en est comme Vous dites”*)•

Detta oaktadt åtog sig presidenten uti
Commerce-collegium Erland Broman (en för bedrägeri beryktad man) så

*) Drottningen, som i sin journal, bilagan XXIII, äfven omnämner detta
samtal, säger att det skedde, när grefve Fersen uppvaktade Konungen, med
anledning af sin utnämning till öfverste för lifgardet; i Drottningens
journal förekommer dervid följande reflexion: ”Hennes Maj:t lemnar ock,
å sin sida, grefve Fersen gerna det beröm, bans ärlighet i det målet för-,
tjenar; att han aldrig gaf, i detta ämne. några positiva löften, dem likväl
många andra voro så frikostiga på, och dem de likväl, på ett nesligt sätt,
tycktes liksom glorifiera sig af att hafva brutit.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:04:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/favfhiskr/2/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free