Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uti underdånigaste termer underrättade jag Hans Maj:t
om allt hvad som gifvit riksens ständer anledning till denna
ifrågavarande riksakt och tillika om deras kärlek och
trohet emot Konungen; ehuru de framfarna händelser hade
verkat hos menigheten nog våldsamma tankar, till deras
frihets och säkerhets besörjande. Att riksens ständer
åstun-dade nu, då de söka fred och förening, det täcktes Hans
Kongl. Maj:t allernådigst meddela dem, genom mig, hvad
svar de hade att vänta, och hvad hopp de kunde göra sig
om Hans Kongl. Majrts nådiga sinnelag emot dem och
Sveriges lugn och välfärd; hvarom de, genom riksråderne
Höp-ken och Scheffer, fruktlöst anhållit.
Konungen svarade härpå:
”Jag vet af ingenting. Jag har ingen del uti den oro}
som hos ständerna uppkommit; jag har gjort min
skyldighet såsom Kung. och om partierna förfölja hvarandra, så
är det intet min sak och kan man intet dertill svara ”
Jag märkte väl att Drottningen lagt Konungen orden
i munnen och hade jag gerna sett, att Drottningen velat
blanda sig i discoursen; men hon teg och sydde på sin båge.
Icke dess mindre fortfor jag, uti bevekligaste uttryck,
att förmå Konungen till ett fredligare tänkesätt, än detta,
som nödvändigt skulle leda till misstroendets och
tvedräg-tens fortsättande emellan Konungen och undersåtarne, som
vore tid att sluta. Riksens ständer kunde icke vidkännas,
att partiagget vållat den närvarande förvirringen uti
regeringen och derpå följande blodsutgjutelse och det vore
orimligt, att riksens ständer sjelfva hade stämplat emot de
lagars bestånd, hvaruti deras och hela nationens frihet låg
förvarad. Hvad jag, för min del, trodde min underdåniga
skyldighet och tillgifvenhet för Hans Kongl. Maj:t, vid detta
tillfälle, fordrade af mig, vore att utan förbehåll och med
underdånig trohet gifva tillkänna, att närvarande ställning
i nationen, den jag egde mig väl bekant, vore af den
beskaffenhet, att derest intet, genom någon foglighet, den
närvarande uppståndelsen och gäsningen bilades, kunde
Hans Maj:ts krona löpa någon fara.
Här föll H. M. Drottningen mig i talet, sköt sin
sybåge långt fram på golfvet, trädde med häftiga steg och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
