- Project Runeberg -  Riksrådet och Fältmarskalken m. m. Grefve Fredrik Axel von Fersens Historiska Skrifter / Andra delen. Annotationer och anecdoter öfver konung Adolph Fredriks och drottning Lovisa Ulrikas tidehvarf, från och med år 1743, till slutet af 1756 års riksdag /
184

(1867-1872) [MARC] Author: Axel von Fersen With: Rudolf Mauritz Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Öfversten grefve Erik Brahes böneskrift till Rikets ständer,
vid 1756 års Riksdag 1).

Allerödmjukaste böneskrift
till

Riksens höglofliga ständer!

Om ett blödande sinne, ett bristande bjerta, darrande
hand och med sorgetårar utspädt bläck voro uti tillstånd
att, för Riksens höglofl. ständer, ådagalägga det ödmjuka
förtroende, som till deras medlidande ädelmod jag uti min
stora olycka hyser; så skulle jag ännu anse sjelfva olyckan,
att med sig föra någon tröst för mig uti ett tillstånd,
hvar-uti jag råkat, endast medelst blind lydnad, olyckeliga och
mig okunniga tillstötande omständigheter och ett, till min
egen skada, tystlåtet hjerta emot dem, hvilka sådant icke
förtjent, medelst anläggningar, dem jag icke alenast såsom
blotta discourser, utan påföljd, ansett och således ej
an-gifvit.

Min hederliga slägt, mina förfaders städse gjorda
tjen-ster, mina fordna vänners ynnest, äro blefna mig nu en så
odräglig börda, det intet, utom Riksens höglofl. ständers
barmhertighet, densamma hjelpa kan, att något bära.
Känslan häraf, så väl som att lemna en späd och till allt godt
böjd telning, hvilkens lycka dess fader förstört; att uti
olyckan med sig störta en kär maka, hvars dygder och
oskuld är hvar och en nogsamt bekanta, och hvars usla
tillstånd nu är frukten af den kärlek hon för mig hyser;
sådant fördubblar min ångest, men lemnar mig likväl en
gnista hopp, att i anseende till dessas eländiga tillstånd,

e

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:04:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/favfhiskr/2/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free