- Project Runeberg -  Riksrådet och Fältmarskalken m. m. Grefve Fredrik Axel von Fersens Historiska Skrifter / Andra delen. Annotationer och anecdoter öfver konung Adolph Fredriks och drottning Lovisa Ulrikas tidehvarf, från och med år 1743, till slutet af 1756 års riksdag /
253

(1867-1872) [MARC] Author: Axel von Fersen With: Rudolf Mauritz Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ungens meddelande var nästan den första och enda
nou-velle, man alt sedan grefve Horns resa till Ryssland hade
ifrån honom. Han tordes ock icke hemkomma, utan begaf
sig ifrån Ryssland öfver Berlin till de varma baden;
hvari-från han reste till Pommern, och återvände först vid 1760
års Riksdag.

Konungens anstöt blef mycket häftigare, igenom en
förkylning, som Hans Maj:t fick vid Seraphimerdagen, då en
eld uppkom i slottet, på Kronprinsens sida. Konungen var
redan den dagen ganska opasslig; men som han aldrig lät
af sådant hindra sig, då frågan var om en eldsvåda och
aldraminst vid detta tillfälle, då faran var inom slottet,
gick han äfven genast ut. Denna eldsvåda förekom Hennes
Maj:t ganska eftertänklig och sällsam, i anseende till stället
der hon utbrast, just i takfoten. En oändelighet med pöbel
af alla sorter tillstötte vid denna faran. Hennes Maj:t skref
då en kort billet till grefve Brahe, att han, för Guds skull,
skulle komma upp och icke lemna Konungen i detta bullret
ensammen. När han uppkom gaf honom Drottningen del
af sin idée, att Konungen skulle framträda inför den
församlade folkmängden och lägga sitt betryck och ständernas
tillgrepp och försåt emot honom å daga. Dertill samtyckte
grefve Brahe; men Konungen ville icke ingå häruti. Hvad
med sanning enligt är tillstår Hennes Maj:t gerna; men att
hon sjelf velat utgå och taga Kronprinsen med sig, är en
galenskap, som aldrig någonsin kunnat henne infalla.

Vid denna tiden var det ock, som fröken Ulrika
Ström-felts historia hände. Sammanhanget dermed var detta.
Grefvinnan Strömfelt hade recommenderat sina döttrar,
under Hennes Maj:ts speciella nåd och vård, och Hennes Maj:t
hade ganska modestement svarat grefvinnan, att hon vore
sjelf för ung, för att educera andra. De voro så litet hemma
med de manér, som äro öfliga i den större verlden;
erned-lertid ville Drottningen icke aldeles vägra, att på ett
uppmärksammare sätt taga sig dem an. Grefve Tessin kallade
dem som oftast för Drottningens pigor. Emedlertid var
denna Ulrica Strömfelt mycket qvick, och som hon läste
artigt franska, hade Drottningen, på hennes mors begäran,
ofta nyttjat henne vid sin lecture. Allt sedan grefve Tes-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:04:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/favfhiskr/2/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free