- Project Runeberg -  Riksrådet och Fältmarskalken m. m. Grefve Fredrik Axel von Fersens Historiska Skrifter / Andra delen. Annotationer och anecdoter öfver konung Adolph Fredriks och drottning Lovisa Ulrikas tidehvarf, från och med år 1743, till slutet af 1756 års riksdag /
260

(1867-1872) [MARC] Author: Axel von Fersen With: Rudolf Mauritz Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nes Maj:t satt sig i vagnen, såg hon Konungen vid ett
ganska nedslaget och sombert humeur och fick derpå den
efterrättelsen af honom, att Ehrensvärd hela natten haft
canonerna framdragna på artillerigården. Men om
eftermiddagen inkommer marskalk Horn, helt förstörd till sitt
utseende och med aldrastörsta bekymmer berättar, att
under-officerarne Escolin och Christiernin af Commissionen blifvit
arresterade. Hennes Maj:t som i de, med hennes samråd,
öfverlagda planer, icke erinrade sig dessa personers namn,
icke heller kunde i hastigheten se hvad för gemenskap
deras öde hade med marskalken, kastar sig tillbaka på
stolen och frågar, med en art af löje, hvaruti politiquement
det myckna onda låge, att dessa underofficerare voro
häck-tade ? att visserligen i regard till humaniteten det vore illa,
hälst man hade prof, af hvad för ett instrument af
förföljelse Commissionen vore; men ingenting hufvudsakligt, i
anseende till partiets välstånd kunde Hennes Maj:t finna
vara med dessa 2:ne menniskors frihet förloradt. Horn
be-gynte då, med äp mera bestörtning att uppenbara, till hvad
fara detta vöre för honom; utredde hela sammanhanget och
tilläde, att han vore en olyckelig menniska. ”Om så är,
min kära Horn”, svarade Drottningen, ”måsten I, utan allt
betänkande, i denna stunden taga ert parti.” Derpå tog
hon honom vid handen, ledde honom framför en spegel.
”Er försigtighet” — fortfor Drottningen — ”måste vara så
mycket större, som I sjelf sen, er gestalt är ju sådan, att
en hvar, som sett er, kan rita af eder med ett kol. Varen
icke långsam i ert beslut. Ni haden i Lördags bor dt fara
till Drottningholm, att aflöna arbetsfolket; sätt er i en båt
och, under pretext att icke kunna längre dröja med den
förrättningen, skynder er bort igenom skärgården; ty eder
po-dager hindrar er ifrån allt annat manér att resa.”
Drottningen försäkrade honom tillika om sin nåd och beständiga
goda minne, i hvilken trakt af verlden han också skulle
stanna; men yrkade enständigt på, att han skulle sauvera
sig, hvartill han dock icke ville låta sig beqväma.

Så snart detta samtalet med baron Horn var till ända,
uppsökte Drottningen Hans Maj:t, som då spatserade med
grefve Meyerfelt och gaf Konungen häraf del. Det frap-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:04:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/favfhiskr/2/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free