- Project Runeberg -  Riksrådet och Fältmarskalken m. m. Grefve Fredrik Axel von Fersens Historiska Skrifter / Andra delen. Annotationer och anecdoter öfver konung Adolph Fredriks och drottning Lovisa Ulrikas tidehvarf, från och med år 1743, till slutet af 1756 års riksdag /
286

(1867-1872) [MARC] Author: Axel von Fersen With: Rudolf Mauritz Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

eftermiddag, då han fått Konungens tillstånd till företräde,
infann sig Hennes Maj:t äfven. Hennes Maj:t kan, af det
då yppade samtalet, icke erinra sig alla omständigheter;
men det minnes Hennes Maj:t, att Riksrådet sade sig altid
hafva varit Holsteinska huset tillgifven; att han äfven 1743
varit ibland dem, söm först öppnat frågan om Hans Maj:ts
val och att, ehuru han sedermera i förbindelse med partiet
och Rådet hade varit mot hofvet i opposition, han dock
nu, för sin del, icke kunde gilla alla de violencer, som emot
detsamma bereddes; tilläggande att han väl visste, att om
Hattarne fingo göra som de ville, skulle Deras Majestäter
snart gå miste ej allenast om kronan, utan äfven om deras
frihet. Men deröfver torde dock Deras Majestäter icke nu
vara bekymrade, ty Riksrådet kunde tillika säga, att
am-bassadeuren d’Havrineourt tydeligen förklarat, på sitt hofs
vägnar, att en sådan extremitet af honom alldrig skulle
tillåtas och att Hattarne numera icke tordes skrida dertill.
Deras Majestäter kände naturligtvis härvid mycket af
deras bekymmer lindras. Hvad hans bror, som presiderade i
Commissionen vidkom, skulle han, efter de godå
dispositioner han sjelf sade sig hafva, att sauvera Brahe och Horn,
altid hålla vid moderations-vägen.

Man må nu saga om riksrådet Wredes mindre
uppriktighet hvad man vill, så var det visst, att han häri höll
ord. Henrik Wrede gick ej allenast icke l) ifrån Hattarne
uti dödsdomen, utan skickade äfven grefve Meyerfelt och
Ribbing avertissement om frågorna i deras förhör, att
de förut fingo consultera lagfarne män, så att han nog
lindrade deras öde. Man kan häruti betrakta föränderligheten
uti menskliga händelser, att ifrån en hofvet och Mössorna
så hätsk hållen man som Riksrådet Wrede, de första
con-solanta tidningar skulle bibringas hofvet och utvägar finnas
att förbättra deras öde, som Commissionen skulle iå i
sina nät.

Det var numera omöjligt att tänka på annan utväg att
sauvera grefve Brahe och baron Horn, än den som igenom
penningar och corruption kunde vara öfrig. En engelsman,

b Påtagligen är att detta ord af miss-skrifning tillkommit i manuscriptet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:04:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/favfhiskr/2/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free