- Project Runeberg -  Riksrådet och Fältmarskalken m. m. Grefve Fredrik Axel von Fersens Historiska Skrifter / Andra delen. Annotationer och anecdoter öfver konung Adolph Fredriks och drottning Lovisa Ulrikas tidehvarf, från och med år 1743, till slutet af 1756 års riksdag /
299

(1867-1872) [MARC] Author: Axel von Fersen With: Rudolf Mauritz Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

de af Mössorna, söm omgåfvo Hennes Maj:t, såsom baron
Reuterholm, den tiden kammarherre, och capitaine Gös,
föreställde sig intet annat, än att Hennes Maj:t skulle, på
ett något uppenbart sätt, betyga denna deputationen sitt
billiga missnöje och derigenom reta ständerna till det
all-dra yttersta raseri och sid vördnad. De. hade för den skull
ingenting mera angeläget, än att förut hos Konungen
anmäla sin frugtan deröfver och deras underdåniga förtröstan,
att Hans Maj:t, för Guds skull, ville, på det bevekeligaste
förmå Hennes Maj:t att, vid denna scenen åsidosätta alla
tankar om sin konungsliga höghet, som kunde uppelda dess
sinne och sig aldeles helt passivement förhålla. Konungen
underlät ock icke, att på det aldraömaSte förklara Hennes
Maj:t, i anledning deraf sina tankar; utbedjandes sig för
all del dess moderation, och under hela entrevuen erinrar
Drottningen sig, huru Hans Maj:t vid hennes sida, ganska
ofta oförmärkt ryckte henne i kläderna. Det var en
allmän fruktan att lemna Hennes Maj:t ensam med
deputerade och Konungen sjelf tilltrodde sig icke att vara derifrån.

När deputerade inkommo, satte sig Hennes Maj:t och
framför Erkebiskoppen hade man då, i anseende till hans
höga ålder, låtit sätta en stol; men icke för Troilius, som
blef stående. Drottningen hade i sin contenance all den
köld, och i sina ögon allt det förakt, som någonsin i en
demonstration sättas kan. Sedan deras helsning och
anmälande, af hvad de hade att anföra, var gjord, yttrade
sig Hennes Maj:t helt kort, hvad besynnerligt förfarande
det vore, att beropa sig, uti ett anklagande, uppå personer,
som man emedlertid röjt ur vérlden och hvilkas
confron-terande vore det enda, som kunde bestyrka alla de
till-mälen och förevitelser, hvilka eljest saknade sin
tillbörliga grund. Erkebiskoppen upptog den skriftligen
författade Föreställningen *); men som hon — sade han — icke
är mina händers verk och jag deri ingen del eger, är herr
biskoppen (Troil) så god läser henne upp. Detta blef ock
af Troilius verkstäldt, som under läsningen flera gångor

*) Densamma, återfunnen i original bland Enkedrottningens efterlemnade
papper, förekommer i denna del,* bland bilagorna, under N:o XII.

Fersen. Hist. Skrifter. II. 20

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:04:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/favfhiskr/2/0317.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free