- Project Runeberg -  Riksrådet och Fältmarskalken m. m. Grefve Fredrik Axel von Fersens Historiska Skrifter / Andra delen. Annotationer och anecdoter öfver konung Adolph Fredriks och drottning Lovisa Ulrikas tidehvarf, från och med år 1743, till slutet af 1756 års riksdag /
302

(1867-1872) [MARC] Author: Axel von Fersen With: Rudolf Mauritz Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med förundran ännu erinrar. Konungen låg, och grefvens
discurs till honom bestod förnämligast i ett vidlöftigt
företal, om olyckorna af riksdagen; sinnenas bitterhet, hvilka
allt mer och mer blifvit uppeldade; vissa försigtighetsmått
att iakttaga; att af svåra medel till olyckors afböjande
utvälja de lättaste, och flera så kallade lieux communs.
Omsider anmälte han att Ständerna beslutit den s. k.
Riksakten, att en stor deputation af ständerna densamma innan
kort skulle förebringa, jemte Rådet, och tillstyrkte att
Hans Maj:t ville, utan tidsutdrägt, densamma underskrifva,
såsom det enda möjliga , medel Hans Maj:t, i närvarande
bekymmerfulla omständigheter, med säkerhet kunde tillgripa.

Konungen svarade honom i korthet, att allt hvad emot
hans höghet och anseende vore, borde han nu icke mera
och efter så många anställda försök, draga i tvifvelsmål,
att ju icke Riksens ständer emot honom skulle tillgripa.
Hans Maj:t vore häruppå beredd, och hvad saken i öfrigt
anginge, vore Hans Maj:ts helsa och krafter nu sådana, att%
han icke förmådde deröfver med grefven ingå i detail. I
sanning hade ock Konungen, som sagdt är, i detta
ögonblick ett strängt anfall af sin feber.

. Grefven vände sig deruppå till Drottningen och
betygade å nyo sitt bekymmer öfver den förtretliga
nödvändighet honom ålåge, att, med all sin sanskyldiga vördnad
för Deras Majestäters höga personer, vara budbärare af de
steg, hvilka en upprörd riksdagsmenighet nu, utan
gensä-gelse, ville i verket ställa. Hennes Maj:t vände sig, med
en kall och ferm uppsyn till honom, sägande: ”För min
del har jag Ständerna och grefven all förbindelse, för
deras beskickning af pr esterna. Den bitterhet som motiverat
detta edert steg, kännes derutinnan pä ett sig värdigt sätt
igen; ehuru litet det någonsin fallit mig in att folk, hvilka
man för öfrigt icke kan neka vett och förståndsgåfvor, skulle
till den graden sakna utlätelser och sättet att dem
förebringa, att de varit nödsakade tillgripa den usla historien
med studenterne i Upsala, som är så litet sanningslik och
så mycket oanständig.

Grefven fick nu en vink, likasom ett afsked af
Konungen, hvaruppå han genast gjorde sin reverence; sägande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:04:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/favfhiskr/2/0320.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free