Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 NATIONENS FÖRNEDRING EN FÖLJD AF FREDRIK I:S VAL.
hade inkräktat thronen från sin äldre systers mer
berättigade son, prinsen af Holstein; kronan blef af Riksens
Ständer år 1719 förklarad beroende på ständernas val, med
samtycke af Ulrika Eleonora, som blef uppsatt, genom val,
på thronen och hvars kongl. magt blef begränsad, genom
en ny grundlag, hvarigenom afskaffades souveraineteten,
deraf nationen hade känt hela bördan, under två föregår
ende regeringar. Det återstod henne att erfara den af en
frihet utan gränsor.
Arfprinsen af Hessen, drottningens man, emottog
följande året kronan af drottningens hand, ett talande bevis
af hennes kärlek för honom, äfvensom af hennes ringa
själshöghet. Emedlertid erfordrades de år 1720 församlade
Riksens Ständers bifall till detta öfverlåtande af kronan,
och prins Fredrik, sjelf en främmande furste, som delade
nationens röster med hertigen af Holstein, kunde icke
erhålla kronan utan genom uppoffring af de få företräden,
som konungamakten ännu hade sig tillförsäkrade, genom
1719 års grundlag. Han undertecknade en ny
regeringsform, hvilken öfverlemnade hela konungamakten åt
Ständernas pluralitet och åt Riksrådet. Alt blef uppoffradt för
äran att dekorera Hessiska vapnet med en kongl. krona;
derför måste baron Görtz lägga sitt hufvud under bilan och
Carl XII:s minne fläckas.
De minst lämpliga politiska åtgärder, den skamligaste
fred 1721 i Nystad, började den nye Konungens och hans
Senats regering, och de mest förödmjukande medel blefvo
sedan dess använda för att förderfva en tapper och
dyg-dig nation, och låta henne tjena Hessiska husets afsigter,
samt vara ett instrument för deras äregirighet, hvilka
efter-sträfvade, genom den allmänna rösträtten och dess
pluralitet, att upphöja sig till de första värdigheter och till
högsta magt.
Grefve Horn, riksråd och minister för utrikes
ärendena, en fåfäng, skicklig och oförsonlig man, som regerade
hofvet, nationen och Riksrådet, visste så skickligt återhålla
sitt hat mot Drottningen och emot Holsteinska huset, samt
hyckla tillgifvenhet för Hessén, att han, för en kort tid,
blef ensam herre öfver ärendena, undertryckande dem, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
