Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föll riksråderna Höpken, Palmstjerna och ScheflFer. Denna
upprättelse tillfredsställde likväl ej i allo Drottningen, som
smickrat sig med att kunna för alltid störta Eådet; men
oviljan emot rådsherrarnes uppförande hade ej hos
nationen utplånat misstroendet emot hofvet. De sår som
er-höllos 1756 voro ännu ej helt och hållet läkta.
Baron ScheflFer, afskedad från Eådet, nedlade sin
befattning såsom Kronprinsens guvernör i Konungens händer
och drog sig tillbaka med en ovanlig resignation, värdig
en ädel man. Kronprinsen, i sitt 16:de år, utvecklade stora
själsförmögenheter. Hans höflighet, sinnesnärvaro och minne,
tjenade till att fängsla nationens och ständernas hjertan,
sysselsatta att öfverlägga om baron Scheflfers efterträdare
och om flera frågor beträffande den kongl. familjen. Det
blef svårt att finna en person, lämplig att emottaga en
befattning, som grefve Tessin och baron ScheflFer hade
ut-öfvat. Prinsens ålder gjorde denna befattning svårare än
någonsin. Det felades visserligen ej vid riksdagen åtskil
liga förslag; men det blef omöjligt, att kunna utarbeta en
plan, som tillfredsställde Drottningen på samma gång den
blef nyttig för Kronprinsen, och samma fätalitet, som
alltid hade satt Drottningens vilja och åsigter i strid mot
Ständernas, gjorde denna fråga ytterst svår att bringa till
slut. För att komma ur denna förlägenhet, beslöt man att
befria Hans Kongl. Höghet från guvernör; man anförtrodde
de yngre prinsarne åt riksrådet grefve Törnflycht, hvilken
icke hade någon insigt till denna befattning, ej heller
naturlig fallenhet. Men Drottningen föredrog honom framför
alla andra, emedan hon helt och hållet kunde dominera
honom, och man var så trött af hofvets motsägelser, af
factionernas trakasserier och öfver pommerska krigets
dåliga förande, att man tänkte stilla den allmänna jäsningen,
genom att närma sig hofvet, och derigenom finna en
föreningspunkt mellan folket och konungamakten, och man
grundade derigenom nu politiken för en följande riksdag;
förenande, så mycket görligt var, möjligheten af en reform
utaf frihetens tygellöshet med den af grundlagarne. Man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
