Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
passande eller om sitt rykte. Man blef snart ense derom,
att Kronprinsen kunde derom säga, som Cæsar: Veni, vidi,
vici. Men denna commerce, — börjande med största
indiscrétion, för att gifva densamma all möjlig offentlighet, afsedd
att återställa Kronprinsens rykte, beträffande hans
äktenskapliga iormögenheter — hade föga varaktighet.
Friherrinnan Durietz, med alla sina yppiga behag, var till ingen
nytta för sin höga älskares fysiska behof och ännu mindre
för hans själs anspråk. Frånvarande emottog hon bref, som
andades lika mycken passion och grannlagenhet, som hans
tête-à-tête med henne voro kalla. I hennes umgänge
syntes Kronprinsen den minsta bagatell intressantare, än hans
mätress sjelf. Leda och afsmak dröjde ej att taga
öfver-handen hos dem båda, sedan de några månader
missbrukat ett så intressant förhållande. Prinsen begagnade
förevändningen af en resa, som han år 1768 företog till de
norra provinserna, för att se Sveriges vigtigare bergverk
och de vackra anläggningarne vid Löfsta, för att upplösa
sin liaison med friherrinnan Durietz; under förevänning af
otrohet, hvartill hon då visserligen ej gjort sig skyldig.
Kronprinsen betedde sig ej vid detta tillfälle med den
grannlagenhet, han var skyldig en dam af qvalité och
yttrade sig deröfver på ett sätt, föga värdigt en man af hans
rang. Friherrinnan Durietz, uppretad af detta prinsens
uppförande, återhöll sig ej, och sökte tillfredsställa sin
hämnd, då hon upptäckte hemligheter rörande prinsens
temperament, som varit fördelaktigare för hennes heder,
att fördölja för sig sjelf, om hon kunnat det. Detta
beteende hade likväl den fördel, att betaga allmänheten alla
tvifvelsmål, öfver hvad man borde vänta af prinsens
äktenskap och Gustaf III:s afkomma.
Kronprinsessan uppförde sig helt passivt, medan allt
detta passerade, ehuru hon ej var okunnig om den minsta
omständighet. Enformigheten af hennes dagliga
lefnads-sätt var ej egnadt för någon förändring; men hennes hjerta
kände icke desto mindre smärtan af sin förödmjukande
ställning. Hennes höflighet var jemn och sig lik och det
syntes aldrig dåligt lynne, i hennes sätt att vara. De enda
personer, hvilkas samtal syntes roa henne, voro riksrådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
