Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med egen hand flera exemplar deraf, som H. M. sade vara
honom adresserade från Örebro, och han uppdrog mig, att
försäkra Mössornas chefer, uti compositions-conseljen, att
han var mycket ledsen öfver denna affär, som han på det
högsta ogillade. Jag uträttade Könungens kommission, fullt
öfvertygad om motsatsen. Ständerna gjorde häröfver
efterspaningar, hvilka ledde till den så kallade författarens,
lagman Gyllenbååts, upptäckande, och blef denne anklagad
inför domstol, för att dömas efter lagarnes hela stränghet.
Konungen återvände till staden och Ständerna återtogo
sina arbeten i slutet af Januari 1772. Vacanserna hade
stärkt Mössornas högmod och förbittring, och försvagat
Hattarne. Riksrådet och kanslipresidenten Ekeblads död
hade lemnat denna plats ledig. Der uppstod många
intriger för dess återbesättande. Konungen hade önskat att
riksrådet grefve Ulric Scheffer, kansliråd, blefve utnämnd
till kanslipresident. Man talade äfven om riksrådet grefve
Herrmanson; men ryska och engelska hofven gillade ingen
annan än den, som var dem mest devouerad. Men såsom
det för tillsättandet af detta embete fordrades, lika som för
alla apdra, att ingifva till Konungen ett förslag, så kunde
man ej vara säker, att den person man önskade blef af
Konungen utnämnd. För den skull stiftade ständerna en
lag, hvarigenom de tilldelade sig rättigheten att till
kansli-presidentsplatsen nämna hvem de ville, och deras val föll
på det vid 1769 års riksdag licentierade riksrådet baron
Dliben. Konungen hade intet annat inflytande på detta val,
än att underteckna hans kallelsebref.
Under det man i Sverige grälade om
konungaförsäkran, om adeliga privilegierna, om Rådets afsättande eller
bibehållande, samt om finanserna och sysselsatte sig med
flerahanda förföljelser mot enskilda, arbetade
Enkedrott-ningen, i Berlin, på sin son, prins Carls giftermål med
yngsta prinsessan,af Brandenburg-Schwedt, ehuru hon ej
der-till hade uppdrag, hvarken af Konung eller ständer. Hon
proponerade denna förening till prinsessans familj, hvilken
syntes böjd derför, äfvensom till den unga prinsessan,
hvilken Enkedrottningen bemötte såsom sin dotter och äfven
kallade henne så. Hon sökte, genom sina bref, förmå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
