Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han ej var, och att proponera dem om det ej vore tjenligtr
att han adresserade ett öppet bref till Ständerna, för att
föreslå dem att uppsätta dag för kröningen och för
riksdagens afslutande, och att låta denna skrifvelse understödja»
af Rådet. Mössorna antogo denna proposition oeh åtogo
sig att förbereda sinnena derpå; jag anmälde för
Konungen resultatet af denna öfverläggning, samma dag, på
förmiddagen. H. M:t syntes mycket tillfredsstäld och tackade
mig derför.
Sedan Konungen spisat middag lät han kalla till sig
landtmarskalken och talmännen i sitt kabinett och höll för
dem ett ganska rörande tal, öfver den allmänna
ställningen och den herrskande oron; samt uppdrog dem att
pro-ponera Ständerna sin mediation, såsom en utväg att
återföra lugnet och moderera de ömsesidiga anspråken mellan
adeln och de ofrälse stånden1). Konungen sade sig, med
anledning häraf, önska, att Ständerna, i hans närvaro,
samlades till plenum plenorum. Landtmarskalken och
talmännen, öfverväldigade af Konungens tal, lofvade framföra
Konungens proposition, med undantag af borgareståndets
talman Sebaldt, som ursäktade sig med regeringsformen.
Sedan Konungen afskedat dem, funderade så väl
prestestån-dets talman, biskop Forssenius, som bondeståndets suppleant
Hansson på det löfte de till Konungen algifvit; de begärde
å nyo företräde, söm de ock erhöllo och hvarvid de för-
!) I detta Konungens Tal, hållet d. 28 Nov. 1771 och tryckt i Örebro 1771r
ander titel: »En Konungs tal till sina Riks-Stånds talmän» —
förekommer, hland annat följande ord: »Vore ej milt uppsåt så rent, så oskyl-
digt, vore ej mitt hjerta så brinnande af den ömmaste kärlek för
fäderneslandets väl, sjelfständighet, frihet oeh lycka, hade jag visserligen med
stillatigande kunnat afbida händelser, och som andre Konungar, mine
företrädare, afvaktat tillfälle, att öka min makt, både på frihetens och
lagens bekostnad; men jag har ingått med mina undersåtare en för stor
förbindelse, då jag första gången helsade dem, som Svea och Götha Konungr
ja desto heligare, som han var sjelfkräfd, att vilja någonsin glömma den
pligt, som min heder och mitt hjerta pålägger mig.»
»Riksens Ständer kunna med så mycken större trygghet på min
person lita, som jag redan och på nytt inför deras talmän försäkrar, att
nöjd med hvad Riksens Ständer mig förelägga, jag ej begär er något
enskild t för mig; men den ende i Riket, hvilken. född landets barn, har ej
mera gemenskap med det ena ståndets interesse ån det andras, är lika
för-knippdd med hela riket och derföre den ende oväldige i detta ämne.» Se
härom Konungens href till Enkedrottningen af den 14 Januari 1772, biL
N:o LI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
