Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
års tålamod och hushållning, i de olika brancherna af
statens utgifter.
Finance-deputerade kunde icke öfverenskomma om en
hastig realisation af bankosedlarne, såsom Liljencrantz det
föreslagit, och denne sednare, understödd af riksrådet Carl
Scheffer, blef ännu mera tillgifven dessa nya idéer. Efter
flera debatter, hänsköto deputerade frågan till Konungens
konselj, sammansatt af riksråderne Hjärne, >Stockenström,
’ Ulrik Scheifer, Falkenberg och jag (Fersen).
Denna plan blef skärskådad i närvaro af Konungen,
hvars förnämsta grundsats var, att betrakta banken såsom
en för staten, handeln och Konungens finanser skadlig
inrättning. Förslaget innehöll hufvudsakligen, att utfärda en
förordning, för att förändra trycket på koppardalers- och
banko-sedlarne, och att för Statskontoret åstadkomma en
stor fond af sedlar, att småningom amorteras, löpande med
ränta (obligationer) och af riksdalers valeur.
Detta förslag, hvilket aldrig kunde medföra en
realisation i silfver, men fördubblande de i omlopp varande
kreditpapperen, skulle åstadkomma en motsatt verkan, blef
likväl understödt af riksråderne Hjärne och Ulrik Scheffer.
Stockenström, Falkenberg och jag uthärdade de lifligaste
motsägelser. Konungen tycktes benägen för Liljencrantz’»
idé och den delen deraf, som rörde banken, hade i
synnerhet fängslat Konungen. Denna anstalt, som enligt den nya
regeringsformen, likasom under den gamla, var lydande
under Riksens Ständers förvaltning, besvärade den kongl.
myndigheten och dess fall syntes vara densamma önskvärdt.
Riksrådet Ulrik Scheffer benämnde banken en kräfta och
en blodigei, som i lika mån ruinerade Konungens och de
enskildas finanser; ehuru banken ej påstod återbetalandet
af sitt utlånta kapital, utan endast liqviden af sina
intressen. Men som både Scheffer och Liljencrantz lika litet
kände till bankens tillstånd, som dess verksamhet, var det
ej svårt för mig att bekämpa deras plan, grundad på
åsig-ten om en inbillad rikedom. Jag påminde om all den hjelp?
som staten haft af banken; jag bevisade genom facta att
detta penningeverk dragit krigsbördan under Carl XII:s
krig, under det ryska 1741, 1742 och 1743 äfvensom under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
