Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[l 7 7 5J KONUNGENS AF8IGTER PÅ BANKEN. 201
nåders termin derför utsatt. Det hände härvid hvad man
förutsagt för Konungen; ingen, hvarken på landet eller i
städerna anmälde sig såsom arrendator. Förordningen blef
vänd i ridicule och hade ingen annan verkan, än att rubba
och försvaga förtroendet och vördnaden för Konungens
vilja och för de befallningar, som från thronen utgå.
De flerehanda finans-planer, som man framställde för
Konungen, under olika former, hade ingen bättre framgång.
De voro grundade på bankens undergång, och detta verks
direktörer, ålagda att vaka öfver dess conservation, kunde
ej låna sina händer till dess förstörande. De, som
arbetade på denna plan, uppretade Konungen emot banken,
och tillskref han dess direktörer ganska skarpa bref,
beträffande deras motstånd emot hans för staten välvilliga
afsigter; på hvilka bref banken ej svarade med annat än
de mest vördsamma och ödmjuka framställningar. Herrarne
Scheffer och Liljencrantz försökte då med förförelser, och
smickrade direktörerna med löften om stora fördelar från
Konungens sida; men de kunde dermed endast vinna en
assessor i hofrätten, von Post, en af adelns deputerade,
samt herrar Brandenburg och Dreijer, deputerade från
borgareståndet, hvilka öfvergingo till Konungen.
Hofkans-leren baron Fredrik Sparre, ehuru förbunden Konungen,
sedan den tid han var dennes sous-gouverneur, presidenten
grefve Cronstedt, de 3 presterna, samt rådmannen i
Stockholm Hochschild, voro omutliga och nekade ståndaktigt att
.till Statskontoret återställa de hypoteker på tullinkomsterna
och på inkomsten af koppargrufvorna, som blifvit lemnade
åt banken, såsom en amortissements-fond från Statsverket;
men hvars inkomster knappt räckte till att betala räntan
ä 3 proc. på statsverkets skuld till banken.
Baron Sparre — som alltid emot Konungens så väl
caresser, som hotelser satte siu pligt, såsom en hederlig och
rättskaffens man; intresset för fäderneslandet och äfven för
Konungens bästa, hvilket han ej kunde finna bevaradt
genom en plan, som minskade bankens kredit och medförde
dess förstöring — blef derför ovänligt bemött af sin
Konung; men hvilket han uthärdade med filosofiskt mod och
undergirvenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
