Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uträknat att födelsen skulle inträffa den 24 Oktober.
Konungen lät uppställa 20 kanoner framför slottet, att för
allmänheten tillkännagifva denna händelse. Kanonerna voro
laddade och luntorna brinnande. En officer var dag och
natt på vakt uti hertiginnans förmak, för att gifva signal.
Men som flera dagar efter den 24 passerade under en
fruktlös väntan, skedde en konsultation med accoucheur, och
sedan man rådgjordt och inhemtat ytterligare
underrättelser, fann man att hertiginnan aldrig varit i välsignadt
tillstånd. Kanonerna bortfördes, och hertiginnan visade sig
åter ute, med en växt lika smärt som på brölloppsdagen,
dansande med sin vanliga lätthet, ehuru man fortsatte med
förbönerna för hennes nedkomst, uti landsorterna, ända tills
slutet af December månad.
Konungens sejour på Ekolsund, ända till slutet af
Augusti, blef mycket märklig, genom hans försoning med
drottningen. Denna olyckliga furstinna hade sedan 9 år intet
erfarit annat än förakt och försummelse från Konungens
sida, och hela hofvet, följande dess herres exempel,
bevisade henne ganska liten vördnad och uppmärksamhet.
Vare sig af’intresse att hafva thron-arfvingar eller att
en ädlare känsla af godhet inverkat på Konungens bjerta,
det syntes som han, sedan sin ankomst till Ekolsund, var
mer än förr sysselsatt med tanken på sin gemål. Under
en promenad med öfversten för lifdrabanterna grefve
Ekeblad och majoren vid lifdragonerna baron Ehrensvärd,
än-förtrpdde han dem sin ånger, att hittills lefvat skiljd från
drottningen och att hafva gifvit en hustru af en så sällsynt
förtjenst och så värd att vara älskad, anledning till sorg
och bekymmer. Han skyllde detta sitt fel på ingen annan
än sig sjelf, och fann ett mäktigt hinder för sin försoning
med henne, uti ojemnheterna af sitt eget uppförande,
blyg-seln han hade deröfver och svårigheten att kunna
godt-göra det. Ekeblad och Ehrensvärd uppmuntrade lifligt
Konungens goda dispositioner för försoning med
drottningen; och framställde omsorgsfullt för honom alla de
fördelar och allt det angenäma Konungen skulle erfara deraf.
Det är föga sannolikt, att dessa två unga personers råd
har gjort mera verkan på Konungens hjerta, än allt det,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
