- Project Runeberg -  Riksrådet och Fältmarskalken m. m. Grefve Fredrik Axel von Fersens Historiska Skrifter / Tredje delen. Större och mindre tilldragelser under konung Gustaf III:s regering. Afd. 1 /
262

(1867-1872) [MARC] Author: Axel von Fersen With: Rudolf Mauritz Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fältmarskalken till middagen inviterad, till Ulriksdal.
Konungen lät Hennes Maj:t förmärka, att han var med denna
hazarden icke så mycket tillfreds, efter han vore
öfverty-gad, att Rådet deraf skulle draga sällsamma conclusioner
och, efter gammal vana, äfven förtyda detta. Sådant skedde
ock, ty Rådet kunde icke fördölja sig; utan förnummo
Deras Majestäter snart, att de häröfver uppfattat mycken
oro. Kort derpå kom en annan kommendering af samma
regemente, under major Tilas anförande. Denne låter
tillsäga major Ramsay, att han skulle lägga honom, Tilas, för
Öfverhetens fötter; att han nu vore i antågande med sin
trupp, som, jemte hans lif, vore hofvet till tjenst, i hvad
det kunde finna convenabelt att nyttja honom till, och att
han fast hellre läte nyttja sig härtill, än till en expedition
åt Pommern. Baron Düben var inne hos Deras
Majestäter, när Ramsay berättade detta. Han blef härvid
öfver-måttan klenmodig och, efter lång disput, öfvertalade
Konungen att låta betacka Tilas. Efter den stunden har
Ramsay aldrig förlåtit Düben. Hennes Maj:t, efter sin vanliga
metfcod, ville* aldrig insistera i saker, der en annan person
än hennes egen, skulle ställas i spetsen; men nekar icke
att, om beslutet ankommit på hemie, Tilas’ anbud blifvit
accepteradt.

Innan grefve Fersen gick till Pommern, var han på
Drottningholm, att taga afsked. Så snart han ätit soppan
om middagen, blef han af en colique (vraie ou fausse)
ganska häftigt angripen, och ryktet lät strax spridas, att han
fått gift; en horreur, som, oaktadt hans lif ingenting
importerade hofvet, i den tiden kunde vara af de fasligaste
följder.

Det första framsteget med Peenemünde blef så högt
utropadt, att man snart kunnat förvänta sig Stettins och
hela Brandenburgs eröfring. Drottningen behöfde dock
intet länge vänta, förr än dessa successer modererades.
Det vore hofvets sista dag i Sverige, då detta kriget hade
gått lyckligt: Konungens i Preussen abaissement; unga
hofvets och Bestucheffs olycka, i Ryssland; Rådets kredit,
genom ett lyckligt krig; Riksakten från år 1756 — allt
beviste hvad makt det låg på kriget. Man kan derföre tänka,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:05:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/favfhiskr/3/0286.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free